Magnus Betnér har rätt om lucia

I går var det inte bara Sashas ett och ett halvtårsdag, utan också vår första dagislucia! För en körmänniska som jag är lucia kanske den bästa högtiden av alla, så jag har verkligen sett fram emot detta. Så vad händer? Jo, lillen blir sjuk. Lite sådär halvsjuk så att det är oklart varje morgon huruvida dagis eller hemma är bäst.

Trots detta spökade vi ut vårt lilla gull i lucialinne över overallen. Den fina vita vintermössan får duga som huvudbonad och i all hast köpte jag en julgransgirland strax innan affären stängde dagen innan. Den var för lång, så jag drog den över axeln också. Det gjorde att Sasha såg ut som en liten tempelriddare där bland alla tomtar, pepparkakor och lucior. Sasha sjunger hela tiden hemma – en nästan ren stor ters i tio minuter i taget – men nu var det mest skrämda ögon för allt folk. Men om man är minst på dagis så får man faktiskt vara lite timid, särskilt när man är sjuk.

1451496_10151765271511540_1529203187_n

Mammas famn var tryggast under de sista låtarna. Då fick också några av de större barnen feeling och började sjunga så det stod härliga till i valfri tonart. Någon annan drog ner sin pepparkaksmössa för ögonen. Med andra ord är det precis så som Magnus Betnér berättat för oss att det är. Med den skillnaden att han verkar tycka det är meningslöst och fånigt. Jag tyckte det var bedårande och urgulligt. Som sagt, jag gillar lucia, och så gillar jag Sashas dagiskompisar.

Namn som privilegium

Länge gick jag och hatade mitt tråkiga, svenniga namn Emma. Det finns inget som sticker ut i det namnet. Det är tråkigt och mjukt och vanligt och låter som ”mamma”.

Det var först när jag började åka på internationella miljökonferenser som jag insåg hur praktiskt mitt namn är. Alla, ALLA, oavsett språkbakgrund och kultur, kan uttala mitt namn nästan exakt så som på svenska. Det enda som skiljer är betoningen. Namnskick är ett vanligt samtalsämne i sådana sammanhang, och det var kul att höra folk försöka härma den svenska dubbelbetoningen.

Andra hade inte samma lyx: många fick säga sina namn många gånger för att andra skulle förstå. De som har en engelsk variant på sitt namn bytte ofta helt sonika ut det helt och hållet (Georg [Gee-åååg] och Matthijs [Mattejhs] blir till [Djåååtsh] och [Mathju]). Kineserna använder parallellnamn som ofta inte liknar varandra över huvud taget. Jag vet inte ens vad en av mina grundskolebästisar heter. Jag vet hennes västerländska namn, men jag brydde mig aldrig om att fråga om hennes kantonesiska.

Jag kände att det var synd. Om vi inte ens kan lära oss varandras namn, hur ska vi då kunna visa intresse för varandras kulturer? Men ingen har någonsin misslyckats med att uttala mitt namn. Anledningen till att jag skriver det här är en artikel av Kawa Zolfagary om hur han bytte namn efter att i praktiken ha blivit namnlös. Ingen kunde uttala hans namn, få brydde sig om att lära sig och när de gjorde det blev det ändå fel.

Min mors kommentar på namnet Sasha var att ”jaha, nu är ditt barn dömt till att få bokstavera både för- och efternamn”. Och ja, så har det blivit. Bland mina tyska vänner blir Sasha konsekvent felstavat, alldeles oavsett om de har sett namnet i skrift tidigare eller ej. Bland dagisbarnen är det vanligaste uttalet [Shasha], vilket väl får ses som close enough. Desto mer spännande kommer det bli när det blir dags att tappa framtänderna och börja läspa. Vilken tur då att vi givit vårt barn två extra mellannamn som skulle kunna användas om Sasha visar sig hata sitt namn.

Barn leker som barn gör

Toys’r’us har fått uppmärksamhet för den stora nyheten att de även i år ska släppa en könsblandad julkatalog, och att konceptet sprids till de nordiska grannländerna. Tur är  väl det. Företaget hade antagligen fått väldigt mycket mer negativ uppmärksamhet om de hade gått tillbaka till könsuppdelade kataloger. Det inser de givetvis. Jag kan tänka mig att progressiva krafter inom pr-avdelningarna som själva tror på idén rent ideologiskt säljer in det till sina chefer genom ekonomiska argument. Det blir en snackis, både bland de som tycker det är en bra idé och de som inte gillar det. Företaget får goodwill och framstår som progressiva. Framför allt får de massor med mysig textreklam och stora mängder delningar i sociala medier. Genusmedvetenhet är någonting man kan tjäna pengar på. Till och med könsstereotypa leksaksreklamens flaggskepp Lego har smugit ner två rosa bitar i Sashas Duplolåda. Kanske är det en stilla reformert protest från någon långt inne i företaget?

Hur som helst. Jag kan inte för mitt liv förstå varför det här skulle vara kontroversiellt. Vad är konstigt med att ha en katalog som visar hur barn faktiskt leker? Med risk för att slå in öppna dörrar, men det finns faktiskt inget gen som säger att tjejer gillar att leka blöjbyte och killar gillar bilar. Sasha går på föräldrakooperativ, så jag har fått se rätt mycket av hur barnen leker på förskolan. Vårt dagis har ingen uttalad genuspedagogik. På småbarnsavdelningen är det ändock väldigt tydligt: det finns ingen leksak som inte alla barnen anser att de själva kan leka med. Sasha är väldigt förtjust i dockvagnen och bilarna – ja, exakt allt som har hjul. Och så vatten, och skor. Framför allt skor.

DSC_0323 DSC_1658

De lite större barnen brukar åka inomhusrutschkana. Alla tillsammans leker väldigt mycket med trolldeg och med färgglada pluppar. Utomhus är både den lilla och stora avdelningen med samtidigt. Även där tycker jag att det inte framkommer något tydligt könsmönster. Det är visserligen mer grupperingar i storgruppen, men det är ingen som avstår från att leka med vissa leksaker på grund av färg eller könskodning.

Bebislogik

Det är kväll. Sasha och mamma ska ha lite söndagsmys i badkaret: kanske det enda stället där Sasha ständigt är nöjd och glad.
– Mmm, det stämmer! Jag älskar allt som har med vatten att göra. Pölar, bad, kranar, att suga på tvättsvampar, att spruta ner mig själv med iskallt vatten. Och lägga saker i vatten.
– Ja just det. Det senare ska det här inlägget handla om. För medan badet tappades upp lämnade jag Sasha ensam i badrummet för att diska efter middagen. Och när jag kom tillbaka igen fann jag detta:

SAMSUNGSasha hade marinerat badet med en (tom) potta, en handduk, en tvättsvamp, en vaskrensare, en nyckelknippa, några flaskor och… blöjhinken. Full med lätt överjästa blöjor. Borta vid handfatet stod lilla Sasha och tittade på mig med fullkomligt oskyldiga ögon och väntade på att jag skulle sätta på vattnet i handfatskranen.

Jag insåg snabbt att det var mitt eget fel. Barn uppträder logiskt, men inte efter samma logik som vuxna. Sasha tycker om att hjälpa till, att sortera och städa. Allt som ligger löst i badrummet hamnar som leksaker i badet som vi snart ska hoppa ner i. Då görs ingen skillnad på en tvättsvamp och en blöjhink, även om jag är imponerad över att Sasha har lyckats lyfta en hink som väger sisådär en tredjedel av den egna vikten till sin egen huvudhöjd och puttat i.

En annan sak jag har lärt mig är en blöjas fulla uppsugningskapacitet. Ibland kissar Sasha så mycket på nätterna att vi kategoriserar blöjan ”Caremablöja”. Definitionen är effektivast möjliga fyllnad, att blöjan är så full så att det vore omöjligt att kissa mer i den, samtidigt som den inte läcker och orsakar extra tvätt. Kostnadseffektivitet. Men nu när blöjorna har legat och dragit i vatten kan jag konstatera att även en Caremablöja inte är riktigt full. Det finns lite superabsorbenter i övre kanterna av blöjorna som inte tidigare utnyttjats.

Nåväl, efter lite rengöring och städning (”NEJ Sasha, du får inte leka med handduken med bajsvatten på… NEJ INTE LEKA”) blev det ändå ett bad. Med världens snällaste, gladaste, underbaraste lilla bebbe. Som skvätter vatten i ögonen på mig, skriker ”AJAJ” och skrattar. Som säger ”aaaah” och bubblar i vattnet. Som försöker hälla ut allt mitt dyra balsam. Som pratar långa, långa meningar, med intonation och konsonanter och allt, på sitt eget hemliga språk. Talare: en. Sasha älskar att prata, men svenska verkar så mainstream. Titta på gullungen! Kan man vara arg på en sån? Verkligen?

SAMSUNGSedan tar det ungefär femton sekunder från uppstigandet ur badet till att Sasha har kissat i två olika pölar på hallmattan. Men återigen, det är inte Sashas fel. Det var ju mamma som inte gav Sasha någon blöja.

Veckor utan Sasha

För några månader sedan räknade vi med att jag skulle veckopendla under sommaren. Som oetablerad journalist kan jag inte välja och vraka, utan flytta ditt jobben finns. Så fick jag ett jobb två och en halv timma bort, och blev av med det igen (vilket har lärt mig att aldrig någonsin ta någonting muntligt med en chef). Så ställde jag in mig på att ströjobba i hemvården, vara föräldraledig, ta det lugnt och hjälpa till med renoveringar på svärmors gård. Det kändes faktiskt ganska skönt att inte ha kvalificerat jobb!

För att inte låta dumma chefer förstöra mitt humör satte jag äntligen igång med mitt bokprojekt! Jag har ett kapitel i presentabelt skick, ett till halvvägs igång och ett halvdussin intervjupersoner att ta itu med. Jag tror verkligen på min idé, nästan alla jag berättar om den för blir spontant intresserade, det känns helt enkelt som att jag har något bra på gång. Och så i mitten av maj får jag ett sms från en arbetsgivare. Sju veckors tidningsredigerande i Karlskrona? Intresserad?

Nej, kände jag spontant. När jag väl ställt in mig på att hänga med Sasha och skriva bok hela sommaren hade jag ingen lust att ställa om. Veckopendling var visserligen grundplanen, men jag gillar inte att behöva ställa om hela tiden. Men i mitt läge är det en dum idé att säga nej till jobb, så är det bara.

Nu ser jag typ fram emot det. Jag har kommit på att jag redan har flera vänner i Karlskrona. Redigering är kul och jag hatar Skåne på sommaren. Resten av året går det an att leva utan tillgång till träd och vattendrag, men på sommaren är det outhärdligt. Inga bad! Bara monokulturer så långt ögat kan nå! Kill me now liksom. Då är Blekinge att föredra.

Det uppenbart jobbiga är mammasamvetet. Det är klart jag vill vara med Sasha, men rent krasst har bebben inga problem med att hänga med sin pappa och farmor hela sommaren. Men en riktig mor ska faktiskt både heltidsjobba, göra karriär, jobba ideellt, vara med barnen konstant och baka tjusiga cupcakes.

Sasha 1 år -1 veckaCupcakes förresten? Nej, det blev helt vanlig vinbärstårta med facklor och ljus hos mormor och morfar i Göteborg. Födelsedagen är först den 13 juni, så på tårtan står det ”SASHA 1 år minus 1 vecka”. På självaste dagen blir det också tårta hemma hos farmor i Skåne. Jag kommer inte vara där. Jag jobbar. I Karlskrona.

Södra älvstranden

Jag är från Göteborg, men har nästan aldrig varit vid älven och kusten. Den största delen av älven är avstängd genom stora industrier och terminaler och går inte att nå för oss vanliga döda. Bitarna längre västerut förknippar jag mest med att vara sur och hungrig efter alldeles för långa cykelturer genom hela stan. Blåsigt och kallt är det också. Visst, fint är det, men kunde vi inte tagit spårvagnen istället? Och kan inte utflyktsbullarna vara tinade och med pålägg?

Denna gången tog vi spårvagnen. Såhär glad blir man då!

(cc)Emma Lilliestam

Min äldsta vän Louise var också med. Det är jättebra att ha en extra vuxen som ser till att Sasha inte äter upp halva stranden. Titta, röra, men inte stoppa i munnen!

(cc)Emma LilliestamVi gjorde en liten missbedömning: vi klädde oss enligt vädret i östra Göteborg. I väster blåser det jättejättemycket mer, så vi frös lite allihopa. Vinden är för övrigt ännu en anledning till varför 90-tals-Emma inte gillade att åka till Klippan. Som exil-Göteborgare behöver jag dock övertyga mig själv om att jag visst är lokalpatriot. Detta genom att åka ut och kolla på Stena Line, militärbåtar och Älvsborgsbron underifrån.

(cc)Emma Lilliestam

(cc)Emma Lilliestam

Utflykt med pannkakor

Vackert väder! Vinden blåser, solen skiner. Fjolårslöven virvlar förbi.
DSC_0173

Liten familj är frisk igen. Dörren är öppen, vädrar ut magsjukelukten. Föräldrar äter pannkakor.

DSC_0211

Bebis äter knappt alls. Välta ut morötter över hela gräset går dock bra. Vattenkaraffen är också kul. Och att jaga gräsänder krypande. Självklart utan höger sko, den åker av hela tiden.

DSC_0227Sen däckar bebis.