Barn leker som barn gör

Toys’r’us har fått uppmärksamhet för den stora nyheten att de även i år ska släppa en könsblandad julkatalog, och att konceptet sprids till de nordiska grannländerna. Tur är  väl det. Företaget hade antagligen fått väldigt mycket mer negativ uppmärksamhet om de hade gått tillbaka till könsuppdelade kataloger. Det inser de givetvis. Jag kan tänka mig att progressiva krafter inom pr-avdelningarna som själva tror på idén rent ideologiskt säljer in det till sina chefer genom ekonomiska argument. Det blir en snackis, både bland de som tycker det är en bra idé och de som inte gillar det. Företaget får goodwill och framstår som progressiva. Framför allt får de massor med mysig textreklam och stora mängder delningar i sociala medier. Genusmedvetenhet är någonting man kan tjäna pengar på. Till och med könsstereotypa leksaksreklamens flaggskepp Lego har smugit ner två rosa bitar i Sashas Duplolåda. Kanske är det en stilla reformert protest från någon långt inne i företaget?

Hur som helst. Jag kan inte för mitt liv förstå varför det här skulle vara kontroversiellt. Vad är konstigt med att ha en katalog som visar hur barn faktiskt leker? Med risk för att slå in öppna dörrar, men det finns faktiskt inget gen som säger att tjejer gillar att leka blöjbyte och killar gillar bilar. Sasha går på föräldrakooperativ, så jag har fått se rätt mycket av hur barnen leker på förskolan. Vårt dagis har ingen uttalad genuspedagogik. På småbarnsavdelningen är det ändock väldigt tydligt: det finns ingen leksak som inte alla barnen anser att de själva kan leka med. Sasha är väldigt förtjust i dockvagnen och bilarna – ja, exakt allt som har hjul. Och så vatten, och skor. Framför allt skor.

DSC_0323 DSC_1658

De lite större barnen brukar åka inomhusrutschkana. Alla tillsammans leker väldigt mycket med trolldeg och med färgglada pluppar. Utomhus är både den lilla och stora avdelningen med samtidigt. Även där tycker jag att det inte framkommer något tydligt könsmönster. Det är visserligen mer grupperingar i storgruppen, men det är ingen som avstår från att leka med vissa leksaker på grund av färg eller könskodning.

Bebislogik

Det är kväll. Sasha och mamma ska ha lite söndagsmys i badkaret: kanske det enda stället där Sasha ständigt är nöjd och glad.
– Mmm, det stämmer! Jag älskar allt som har med vatten att göra. Pölar, bad, kranar, att suga på tvättsvampar, att spruta ner mig själv med iskallt vatten. Och lägga saker i vatten.
– Ja just det. Det senare ska det här inlägget handla om. För medan badet tappades upp lämnade jag Sasha ensam i badrummet för att diska efter middagen. Och när jag kom tillbaka igen fann jag detta:

SAMSUNGSasha hade marinerat badet med en (tom) potta, en handduk, en tvättsvamp, en vaskrensare, en nyckelknippa, några flaskor och… blöjhinken. Full med lätt överjästa blöjor. Borta vid handfatet stod lilla Sasha och tittade på mig med fullkomligt oskyldiga ögon och väntade på att jag skulle sätta på vattnet i handfatskranen.

Jag insåg snabbt att det var mitt eget fel. Barn uppträder logiskt, men inte efter samma logik som vuxna. Sasha tycker om att hjälpa till, att sortera och städa. Allt som ligger löst i badrummet hamnar som leksaker i badet som vi snart ska hoppa ner i. Då görs ingen skillnad på en tvättsvamp och en blöjhink, även om jag är imponerad över att Sasha har lyckats lyfta en hink som väger sisådär en tredjedel av den egna vikten till sin egen huvudhöjd och puttat i.

En annan sak jag har lärt mig är en blöjas fulla uppsugningskapacitet. Ibland kissar Sasha så mycket på nätterna att vi kategoriserar blöjan ”Caremablöja”. Definitionen är effektivast möjliga fyllnad, att blöjan är så full så att det vore omöjligt att kissa mer i den, samtidigt som den inte läcker och orsakar extra tvätt. Kostnadseffektivitet. Men nu när blöjorna har legat och dragit i vatten kan jag konstatera att även en Caremablöja inte är riktigt full. Det finns lite superabsorbenter i övre kanterna av blöjorna som inte tidigare utnyttjats.

Nåväl, efter lite rengöring och städning (”NEJ Sasha, du får inte leka med handduken med bajsvatten på… NEJ INTE LEKA”) blev det ändå ett bad. Med världens snällaste, gladaste, underbaraste lilla bebbe. Som skvätter vatten i ögonen på mig, skriker ”AJAJ” och skrattar. Som säger ”aaaah” och bubblar i vattnet. Som försöker hälla ut allt mitt dyra balsam. Som pratar långa, långa meningar, med intonation och konsonanter och allt, på sitt eget hemliga språk. Talare: en. Sasha älskar att prata, men svenska verkar så mainstream. Titta på gullungen! Kan man vara arg på en sån? Verkligen?

SAMSUNGSedan tar det ungefär femton sekunder från uppstigandet ur badet till att Sasha har kissat i två olika pölar på hallmattan. Men återigen, det är inte Sashas fel. Det var ju mamma som inte gav Sasha någon blöja.

Boys will be boys liksom

Vad är grejen med att kasta ner saker från balkonger? På fyllan? Och sikta på människorna som går förbi?

Jag träffade mycket fint folk på Valborg igår. Under mina fyra år här har jag lyckats undvika siste april i Lund. Jag tycker det är obehagligt med stora massor av överförfriskade människor, men den här gången tog jag tjuren vid hornen och gick till Stadsparken. Gött häng med gött gäng följde, och framåt kvällningen mötte jag upp några vänner på Parentesen, ett studentboende i Lund. Det var inte svårt att hitta mina vänner, för en av dem har en frisyr som får mig att tänka på dinosaurier. Ungefär såhär:

pelycosaur

Det håller på att bli kallt, så vi bestämmer oss för att gå in. Det är då, från ingenstans, som det faller ner en sopsäck full med burkar rakt emellan oss. Vi tittar upp och ser tre balkonger med fulla stekare. Jag svär något om fulla omogna idioter och tänker gå in. Sånt händer mig inte ofta, men tillräckligt ofta för att bli avtrubbad. En annan person bredvid mig är dock inte lika förlåtande. Han har normalblonda lockar, vanliga kläder. ”Vem var det?” frågar han. Killarna på tredje våningen säger att det kom uppifrån. Killarna på fjärde våningen flabbar och ger varandra nervösa blickar. Den blonda killen ger sig inte. Balkongkillarna skruvar på sig men fortsätter flabba. Nej, det var inte vi. Tagga ner nu, verkar de tänka. Det var bara ett skämt. Haha. Vi är fulla. Boys will be boys liksom. Inget hände.

Så börjar jag tänka ”tänk om”. Påsen träffade ingen av oss i huvudet. Aluminiumburkar är lätta, men tänk om det smugit med en spritflaska eller två? En bilkrock i 50 km/h motsvarar ett fall från tredje våningen. Med maximal otur hade de fulla killarna på balkongen kunnat skada någon av oss riktigt illa, på kul. Men kom igen, det var inte så illa menat. Vi råkade liksom bara se en blåhårig tjej med undercut, en grönhårig kille med tuppkammar och två piercade tjejer med combatkläder. De såg oss inte och verkade vara på väg in till oss, så vi typ tänkte att det vore kul att kasta något på dem. Inget personligt. Ni behöver ju inte överreagera så. Boys will be boys liksom!

Jag är väldigt glad att den blonde killen stod upp för oss. Efteråt menade han att man inte kan låta sånt passera, för på Parentesen händer liknande saker ofta.

Dagens fundering 1: Vad är det egentligen med studentkultur och raglande askalas-snedtrippfylla?

Dagens fundering 2: I Storbritannien är det förresten på tal att klassa brott mot alternativa som hatbrott.

Pappas privilegium är mammas tvång

Sasha gick på sitt första babysim igår. Av sju bebisar simmade två med sin pappa, båda dessa hade mamman på bassängkanten.

Sashas babysim

Detta tycker jag är en intressant bild av våra respektive föräldraskap. Pappans roll präglas av privilegier och frivillighet. Han kan välja att vara hemma nån månad eller så och blir tackad med jämställdhetsbonus och hejarop. Han kan välja att gå på jätteroliga aktiviteter med barnet. Mamman och barnet kan också ha kul, men där finns ingen anledning för mannen att komma med. Han är ju iväg och heltidsjobbar på sitt jobb medan lyxfrun bara roar sig på badhuset.

Mammans roll består av tvång: allt det som pappan inte har lust att göra är mammans uppgift och för det blir hon inte tackad. Ingen klapp på axeln, inga applåder.

Några veckor efter att jag började jobba började Sasha gråta varje gång jag kom hem. Ingen quality time här inte! Jag har läst i Maria Svelands Bitterfittan att hennes son uppvisade samma beteende under en period. Detta kopplar hon till sitt ständigt närvarande dåliga samvete gentemot barnet och jag känner igen det. När jag gick hemma kändes det helt okej att spendera några kvällar i veckan på radion eller gymmet. Inte för länge bara, de kanske har gråtfest hemma så det är bäst att inte slösa för mycket tid på att socialisera, utan vara effektiv och cykla snabbt hem.

Nu när jag jobbar vill jag fortfarande ha mina fritidsintressen, men det känns jättedåligt att först vara borta hela dagen och sedan halva kvällen. Samvetet börjar prata:”Ska inte du vara med din unge, Emma? Barnet som du säger att du älskar så mycket?” Maria Svelands tolkning är att hennes son omedevetet läste av det dåliga samvetet och tolkade det som att det var okej att utsätta morsan för lite känslomässig utpressning. Det kan ligga något i det, det kan vara rena spekulationer, men hur det än är med barnens avläsning så är det kvinnliga gnagande samvetet enormt svårt att göra sig av med.

Sedan några dagar har vi fått se nästa steg. Istället för att bli arg när jag kommer har Sasha förtvivlat börjat skrika”Mah-mah! Mah! Mah-mah-mah!” och titta på mig. När jag kommer blir Sasha lugn. Hysteriska gråtattacker har endast kunnat brytas av mig och plötsligt är det Mats som inte är tillräckligt bra. BVC-sköterskans förklaring är att Sasha har kommit på att jag inte alltid är där och därför försöker hindra mig från att gå. Mammighet och pappighet är helt naturliga faser i ett barns utveckling, men jag är faktiskt förvånad över att det hänt oss. Jag trodde att det skulle räcka med ”mappighet”, dvs. att mamma och pappa (och i viss mån farmor) är likvärdiga beskyddare mot alla läskiga främlingar.

DSC_9725

Symbolvärdet av arbete

Jag är väldigt glad att jag jobbar i hemtjänsten nu. Jag vikarierar, men blir inkallad i princip hela tiden. Skulle nog kunna få ut en heltidslön och rätt mycket OB om jag bara ville, men lite eget liv får man faktiskt ha.

Om jag  får jobba i hemtjänsten i sommar kommer det bli ett annat ljud i skällan. Alla som vet säger att jobbet är mycket trevligare på sommaren, man slipper ytterkläder och vistas i solen mest hela tiden. Men för mig vore det en katastrof.

Hur kan samma jobb vara så bra och så dåligt på samma gång? Jo, det beror på vad det symboliserar för mig. Mina två tidigare jobb var miserabla. Här har jag värdighet och viss trygghet. Om bara några månader kommer jag för första gången vara införsäkrad. Varje dag jag jobbar är ett steg närmare rätt till a-kassa, rätt till sjukskrivning, rätt till högre föräldrapenning.

Om jag jobbar här i sommar är det för att jag inte fått något kvalificerat sommarjobb, och som följd att chansen till journalistjobb hela nästa läsår blir minimal. Det innebär att jag har fått ett femtiotal ”vi har valt att gå vidare med andra sökande”, eller fått mina ansökningar fullkomligt ignorerade. Det kommer att ge en ordentlig knäck på mitt självförtroende, att jag fortfarande inte anses värd att kalla till intervju. Då kommer en kvarts miljon i studieskulder hånle mig i ansiktet, och jag kommer än mer misströsta att någonsin hitta ett kvalificerat jobb.

Helt enkelt, symbolvärdet av att vicka i hemtjänsten kommer vara dramatiskt annorlunda.

Kroppstrött

Har tagit ut några dagar föräldraledighet i veckan. Mats ska göra omtenta och jag behöver ta ut fler dagar. Annars kommer han ha tagit ut fler dagar än jag, och då får vi inte ut maximal jämställdhetsbonus.

På de två månader som gått sedan jag var föräldraledig senast verkar jag ha glömt hur jobbigt det är. Att föräldraledighet faktiskt inte har något över huvud taget att göra med ledighet. På mycket kort tid har Sasha i obevakade ögonblick lyckats slicka på köttpålägg, toaborsten och ett (barnsäkrat) grenuttag. Hmm. Andra saker jag gjort idag: tvättat och vikt fem stora maskiner tvätt, bakat fem bröd (som dock inte kan föda 5000 pers), gjort bebismat, försökt men misslyckats att gå på öppna förskolan och köpt ett batteri nere i stan. Helst hade jag gått på spex också, men tyvärr är biljetterna slut.

Jobbigt? Nej, det gick av bara farten. Jag har ett aktivt jobb så för första gången sedan dagistiden är jag på benen stora delar av dygnet. I början  gjorde det mig trött, inte i huvudet utan i kroppen. Oerhört skönt! Jag  somnar ofelbart inom en minut efter att jag lagt huvudet på kudden. Räknar det som sovmorgon om jag går upp vid nio. Det är ett liv väldigt annorlunda från vanliga humaniorastudier. Jag gillar’t.

Ta natten tillbaka!

Jag springer ensam genom parken. Det är lite obehagligt, men jag tränger undan rädslan. Jag tänker på statistiken, att jag just nu faktiskt är på en säker plats. Jag har all rätt i världen att vara här! Men det är mörkt och jag vet att jag är rättslös om något händer.

Jag dricker mig aldrig full. Det är ingen större förlust, alkohol gör mig bara sömnig och inte direkt partysugen. Men det bygger också på vetskapen om att jag är rättslös om det händer något. En full tjej är lovligt byte.

Varför är inte de fulla killarna rädda? Varför är det inte skamligt för dem att förlora framtänderna i krogslagsmål? Varför behöver inte de ta sällskap hem för att undvika att bli rånade? Varför uppmanas inte de tänka på att se upp så de inte råkar våldta? Dessa är de reella riskerna, inte att springa i parken i mörkret. Det är en självklar rättighet att få använda det offentliga rummet, även vid 19-tiden på vårvardagskvällar. Därför sväljer jag rädslan och kör min intervallträning.

Och apropå internationella kvinnodagen har jag gjort tre mycket korta sketcher. De kommer även sändas ikväll klockan 18 i Radio AF.