Symbolvärdet av arbete

Jag är väldigt glad att jag jobbar i hemtjänsten nu. Jag vikarierar, men blir inkallad i princip hela tiden. Skulle nog kunna få ut en heltidslön och rätt mycket OB om jag bara ville, men lite eget liv får man faktiskt ha.

Om jag  får jobba i hemtjänsten i sommar kommer det bli ett annat ljud i skällan. Alla som vet säger att jobbet är mycket trevligare på sommaren, man slipper ytterkläder och vistas i solen mest hela tiden. Men för mig vore det en katastrof.

Hur kan samma jobb vara så bra och så dåligt på samma gång? Jo, det beror på vad det symboliserar för mig. Mina två tidigare jobb var miserabla. Här har jag värdighet och viss trygghet. Om bara några månader kommer jag för första gången vara införsäkrad. Varje dag jag jobbar är ett steg närmare rätt till a-kassa, rätt till sjukskrivning, rätt till högre föräldrapenning.

Om jag jobbar här i sommar är det för att jag inte fått något kvalificerat sommarjobb, och som följd att chansen till journalistjobb hela nästa läsår blir minimal. Det innebär att jag har fått ett femtiotal ”vi har valt att gå vidare med andra sökande”, eller fått mina ansökningar fullkomligt ignorerade. Det kommer att ge en ordentlig knäck på mitt självförtroende, att jag fortfarande inte anses värd att kalla till intervju. Då kommer en kvarts miljon i studieskulder hånle mig i ansiktet, och jag kommer än mer misströsta att någonsin hitta ett kvalificerat jobb.

Helt enkelt, symbolvärdet av att vicka i hemtjänsten kommer vara dramatiskt annorlunda.

Annonser

No more övningskörning

Det var perfekt väder i morse! Antagligen är jag den enda i hela Lund som tycker det. Blötsnö och dåligt plogade vägar är för det mesta en pina, men för den som ska köra upp är det perfekt. Tillräckligt dåligt för att man ska kunna ta precis så låg fart man vill, ta extra marginaler och slippa köra om. Tillräckligt bra för att det faktiskt inte ska vara svårt att köra.

Ingen mer övningskörning!

Jag klarade uppkörningen på andra försöket. Första gången hade jag inte någon ärlig chans, men även om Trafikverket inte vore inkompetenta är det möjligt att jag inte klarat det. Det är extremt stressande att köra upp. Det blir en extra stressnivå att veta att det är myndigheten som gör fel men jag som har allt ansvar för att det ska bli rätt. hur man än vänder på det så är det jag som är ansvarig för min körning och den var dålig. Så dock inte denna gången! Jag hade inte riktigt dubbel puls mot normalt, och riktig sömn var bara att glömma i natt. Men som sagt, jag hade vädergudarna med mig och kunde visa upp en fin ecodriving.

Det har tagit mig ett och ett halvt år, med paus för jobb och sjukskrivning, att skaffa körkort. Hur mycket det kostat vågar jag inte ens tänka på. Men det sägs vara en bra investering, och för att ha någon chans som journalist måste man tydligen ha det.

Så vad ska jag göra med körkortet nu? Tja, söka jobb. Ha som ID-kort. Känna mig som en riktig miljövän varje dag jag inte kör och åka till Thailand för alla klimatutsläpp jag ”sparat”.

Trafikverket, inte min favoritmyndighet

62 av 65 rätt. Teoriprovet för körkortet gick som en dans och på tisdag ska jag köra upp. Eller, jag ska köra upp om Trafikverket sköter sig. Tanken är ju att svenska myndigheter ska vara till för och tjäna medborgarna, men det är inte alltid så det fungerar.

Precis i dagarna kommer det nya regler för utfärdande av körkort, och nu måste man ha blivit fotad av Trafikverket innan man har rätt att köra upp. I Lund har de ett obemannat kontor vilket innebär att enda möjligheten att skaffa fotot är i samband med provet, när det finns personal. Men om fotoautomaten är ur funktion? Inte deras problem. Fotot måste man fixa ändå, men trots att det är Trafikverkets fel att det inte går att fotas är det inte Trafikverkets skyldighet att lösa problemet. En smidig lösning hade t.ex varit att ge dispens till direkt efter uppkörningen. Eftersom reglerna börjar gälla precis nu skulle man kunna förvänta sig en del barnsjukdomar i systemet och försöka vara lite smidig i övergången.

Det finns förstås lösningar. Jag har två val: antingen så tar jag mig in till det bemannade kontoret i Malmö under kontorstid och blir fotad. Eller så tar jag mig ut till kontoret i Lund en extra gång. Hurra! Jag kan alltså välja mellan att betala för bussen till grannstaden eller att ta en extra cykeltur i vinterväglag, motvind och minusgrader till andra sidan stan. Det är görbart, men inte direkt något jag ser fram emot. Jag tänkte mig välja det senare alternativet och få lite extra motion. ”Det gör gott i Lundbäcksbackarna”, som min Vasaloppsåkande mor brukar säga.

Jag tänkte alltså åka till Lundakontoret på morgonen på tisdag, för då finns det folk där som kan hjälpa till. Eller, kanske i allafall. Den första personen jag pratade med menade att det absolut inte gick att fotas någon annan gång än innan sitt eget teoriprov. Den andra personen sade också att det var helt omöjligt. Den tredje, hon som godkände mig igår, sade att det skulle gå bra på tisdag morgon, eftersom kontoret är stängt idag och på måndag. Det var hon tydligen mycket tydlig med när vi pratade om det igår.

Fotoautomaten fungerar visserligen inte än, men hon intygade att den helt säkert fungerar på tisdag, eftersom den måste det.

Det hela känns väldigt osäkert och oprofessionellt. Det jag vänder mig mot allra mest är arrogansen och oflexibiliteten. Vad tror de egentligen att medborgarna gör under kontorstid på vardagar? Det förväntas att alla ska arbeta i dagens samhälle, men ändå måste man vara arbetslös för att kunna lösa ett problem som myndigheten själv är skyldig till.

Tack kristdemokraterna!

Sedan årsskiftet har alla vi som lever på föräldrapenningens grundnivå fått oss ett rejält lönelyft! Vi har gått från att få 180 kronor om dagen till 225. Det är en 25-procentig höjning, och det är kristdemokraterna som drivit igenom detta. Tack!  Från mitt perspektiv brukar deras prat om att värna familjen mest vara just prat, men i det här fallet är  det verkligen till nytta.

Vad innebär detta för timlön? Om man räknar på 8 till 16-jobb alla dagar i veckan, som Försäkringskassan gör, får vi hela 28 kronor och 13 öre! Men, att vara föräldraledig är inget vanligt dagjobb. Det är jourtjänstgöring med mycket obekväma och oförutsägbara arbetstider. Om man räknar det så så blir det blygsamma 9 kronor och 13 öre. Före skatt. Inklusive OB och semesterersättning. Det blir man fortfarande inte fet på.

Racerhandläggning på F-kassan… inte

Jag skickade in mina sjukskrivningspapper till Försäkringskassan samma dag som jag fick dem. Ingen idé att vänta med det liksom. Det var i mitten av april. Bara någon dag senare var jag nere på det lokala kontoret i Lund och frågade 1. hur lång tid tar det att få besked, och 2. vad är egentligen min sjukpenningsgrundande inkomst? Deras svar var 1. vet inte, typ en månad kanske, och 2. vet inte. Följdfråga på 2: men jag har med mig uträkningar på exakt hur mycket jag tjänat under 2011 och 2012! Följdsvar 2: computer says no.

Sedan har jag gjort allt för att förtränga F-kassan. Om man är sjukskriven och en del av sjukdomsbilden är en galen oro för ekonomin, är det ingen bra idé att älta en myndighetskontakt som man ändå inte kan påverka. Försökt att tänka på bra saker, låtsas som att 180 kronor om dagen hit och dit inte spelar någon roll (vilket givetvis är en lögn). Jag har också förträngt att ansöka om föräldrapenning. De har nämligen sänt mig blanketter som jag mest ser som ett hån och som är omöjliga att fylla i om man är timanställd, sjukskriven, eller för den delen blivande pappa.

Så härom dagen fick jag ett brev från F-kassan. Gött, nu får jag veta. Har jag fått avslag av oförklarliga skäl, elle får jag helt plötsligt tiotusen spänn på ett bräde? Mats fick öppna brevet. ”Du har sjukintyg från i mars, men du har inte  gjort sjukanmälan” stod det. ”När du gjort sjukanmälan kan vi börja handlägga ditt ärende”.

Det tog alltså F-kassan över sex veckor att komma på att de inte har underlag nog att ens börja titta på mitt ärende. Det är ju bra att veta för framtiden att om man inte har en fet buffert och superstarkt psyke som sjukskriven, kommer du inte få den hjälp du behöver och har rätt till.

Dock, på den positiva sidan måste jag säga att F-kassans telefonkö överraskade. Den gick väldigt snabbt framåt, jag blev slussad vidare tre gånger men fick snabbt svar på alla ställen. Hela telefonkontakten tog bara en kvart, de hade tydlig information om kötid och antal handläggare, och ingen jävla pausmusik i bakgrunden. Väl godkänt.

Bebis utan asylskäl

Jag läser en hel del serier från det coola förlaget Galago nu för tiden. Naivistiska tecknare som Liv Strömquist, Mats Jonsson och Sara Hansson är sjukt inspirerande. så om de kan berätta fantastiska historier med barnsliga teckningar kan väl jag också släppa på pretentionerna? Voilá, här är mitt livs första alster som serietecknare!

Själva tanken med det här är att släppa lite på pretentionerna. Jag är nöjd, men en röst i mig säger att man inte kan publicera blyertsskisser fotade med mobilkamera i dåligt ljus. Men det går visst! Jag gjorde det precis. In your face, pretentioner!

Slut på ångerrätten

Nu har Mats officiellt tagit på sig faderskapet för Grodan. Efter att jag skrivit om myndigheternas märkliga syn på pappor, fick jag tips om att man kan göra faderskapsbekräftelse före det att barnet kommit. Vanligtvis blir man inte kallad förrän bebisen är ute och kräver all uppmärksamhet, vilket inte är så praktiskt. Bättre är väl att gå dit medan bebisen är tryggt dockad i mammas mage och inte gör så mycket väsen av sig. Och för den biologiske fadern spelar det ingen roll när man fyller i papprena, han har ändå ingen ångerrätt.

Faderskapsbekräftelse måste vi göra eftersom vårt barn är en oäkting. Om vi hade varit gifta hade Mats automatiskt registrerats som pappa, och vi hade fått gemensam vårdnad. Nu är det intressant nog modern som har ensam vårdnad om inget annat anges.

Det hela gick mycket odramatiskt till på Socialförvaltningen inne i stan. Eftersom det bara fanns förmiddagstider gick vi upp tidigt, vilket som vanligt hade till följd  att jag inte sov någonting alls under natten. Och eftersom jag inte sovit var kroppen alldeles matt efter en tre kilometers cykeltur i solsken och nedförsbacke. Man är väl inte sjukskriven för intet…

När vi väl kom dit upplyste socialtanten oss om att man måste beställa tid först. Det har vi, sade vi, vi ska till M. Han är på möte, sade hon. Har han inte ringt och bokat om? Jovisst, jag hade missat ett samtal klockan kvart i nio på morgonen samma dag, från ett hemligt nummer. Några dagar tidigare hade också ett hemligt nummer ringt. Men om man verkligen vill boka om ett möte är det ganska lamt att försöka ringa upp två gånger, varav en gång är på samma morgon. Särskilt om man ringer från hemligt nummer. Känns inte riktigt som han försökte. Hur det var bestämde sig socialtanten för att det gick bra att skriva på papper med henne istället. Kanske såg hon hur utmattad jag var, och insåg att det inte var vårt fel? Man möter dem ibland, de offentliga tjänstemännen med lite vett. Det hela tog trots allt bara fem minuter.

Nu har vi i alla fall papper på att jag är Modern och Mats är Mannen (!). Allt är dock inte klart, det måste nämligen finnas ett barn innan man kan säga att det har en far. Först när bebisen andas, äter och bajsar på egen hand räknas det som en bebis. Först då kan hen få en far och personnummer och sådana grejer (för än så länge behöver man inte gå igenom språk- och samhällskunskapsprov innan man blir svenska medborgare…).