Välsignade nappflaska

Amning  vs. flaskmatning verkar vara ett rätt hett tema. Mammor som inte velat amma vittnar om att ha blivit bemött med stor skepsis, särskilt för några år sedan. Mammor som inte har kunnat amma har känt sig misslyckade som föräldrar. Själv har jag problem med produktionen: vårt lilla matvrak äter ungefär en fjärdedel mer än vad som återbildas. I amningsboken jag läste innan Sasha föddes stod det att det tar ungefär  ett dygn för mjölkproduktionen att öka till den nivå  som bebisen vill ha, men så är det i vart fall inte för mig.

Jag tycker att både amning och flaskmatning har sina för- och nackdelar. Även om jag kunde helamma skulle vi nog ändå välja att hålla på med flaskmatning av utpumpad bröstmjölk. Det är helt enkelt mer praktiskt med arbetsdelning. Dessutom har mjölkersättning lite väl dåligt rykte. Det är sant, och hemskt, att Nestlés aggressiva marknadsföring i u-länder lett till många barns död. Å andra sidan är ersättningen en uppfinning som räddat många barns liv.  För ganska exakt hundra år sedan var modersmjölk i princip det enda som bebismagar tålde, och om mamman dog, mjölken sinade eller inte alls fungerade innebar det en nästan säker död för barnet. Även för folk som gillar att amma tror jag att vetskapen om att det finns alternativ  är lugnande.

Här är min plus- och minuslista för bebismatning!

Amning:
+ Jättemysigt (med rätt  teknik och amningskudde)
+ Jättebilligt
+ Överför mitt immunförsvarsskydd till bebisen om vi utsätts för infektionssjukdomar
+ Går att utföras handsfree
+ Går att utföras sovande
+ Drar ihop ens livmoder åt en
+ Bebisen behöver inte bajsa lika ofta
+/- Utsöndrar hormon som gör en sjukt dåsig
– Funkar inte för alla
– Ger hemska ryggsmärtor och migrän om  man inte har rätt teknik
– Bröstvårtor är dåligt designade
– Det går inte att vara någonstans utan bebis/bröstpump i mer än några timmar, eftersom:
– Brösten måste tömmas OFTA, dygnet runt, hela tiden för att undvika fläckar på kläderna och nattliga mjölkfontäner
– Mjölkstockning och såriga bröstvårtor lär inte vara så kul

Flaskmatning:
+ Kan utföras av mammor, pappor, partners, mor- och farföräldrar, barnvakter och vänner, och ger därigenom:
+ Närhetsskapande med fler personer än mamman
+ Ger möjlighet till mer sammanhängande nattsömn för alla föräldrarna
+ Mer frihet åt mamman
– Måste steriliseras stup i kvarten
– Är svårt att  utföra handsfree
– Maten kan bli dålig
– Är dyrare
– Bebisen blir skrikigare
– Bebisen riskerar förstoppning

Äta för två

Jag hade bestämt i förväg att bebisen skulle komma idag. Men även om magen beter sig konstigt har den inte riktigt förstått vad den ska göra. Jag får helt enkelt stå ut lite till, och eftersom förlossning tydligen är att likna vid ett långdistanslopp är det bra att kolhydratuppladda. Pasta och gröt är bra uppladdning, men chokladbollar innehåller faktiskt havregryn… och det här med att stå upp i hela fem minuter för att mäta upp alla ingredienser är faktiskt lite som ett maraton för ryggen! Framför allt är kakao oxytocinhöjande, och oxytocin sätter igång förlossningar.

Mats tyckte det såg ut som att jag gjorde jättelite deg, men det var det inte. Choklad mättar rätt rejält… Vi hade inget pärlsocker, så vi rullade dem i socker, vaniljsocker, cornflakes och sirap samt i chokladsås. Namnam!

Jag var hungrig av mig redan innan jag blev gravid. Med en kroppshydda som når sex fot över marken och kroppstemperatur som ett mindre kärnkraftverk behövs mycket mat.I början av graviditeten läste jag någonstans att många kvinnor ”helt naturligt” blir sugna på mer nyttiga saker när de blir gravida. Tack och lov hittar jag inte den länken igen. Vilken jävla bullshit! Finns det någon enda kvinna i västvärlden som kan äta normalt när hon är på smällen?

Under första tredjedelen av min graviditet klarade jag inte av mat med fullkorn, eller för den delen smak. För första (och sista?) gången var vit toast med smör det godaste, och det enda jag kunde äta om kvällarna. Alla grönsaker smakade blä. Istället för mina vanliga goda asiatiska baljväxtgrytor kom en enorm aptit på sojakorv med potatismos. Falafel fick mig att spy, men köpepizza var fantastiskt. Aldrig förut har jag tyckt att margherita varit någon kulinarisk upplevelse, men då (och i viss mån fortfarande) var det fantastisk mat. Med så mycket fett är det både bra mot illamående och mättar i mer än två och en halv timme.

En anekdot som illustration: det var november, och mina korridorare hade gjort spaghetti med lins- och tomatsås. De bjöd mig, och jag tog för mig med en dubbel portion dåligt saltad pasta dränkt i olja. Mums! Men det kändes liksom fel att inte äta balanserat. Jag hade inte fått i mig några proteiner på flera dagar, och det är ju knappast hälsosamt i längden. På det enorma pastalasset lade jag så en klick linssås i storleken av en femkrona, och blandade rejält. Tyvärr förstörde den intensiva smaken av… smak… hela upplevelsen, och fem minuter senare spydde jag som en kalv.

Samtidigt som man alltså förlorar all vett och sant vad gäller mat blir man matad med goda kostråd. Ett tjusigt kostråd från en gravidsida är till exempel: Minska konsumtionen av snabbmat, halvfabrikat, mat med dåliga fetter, socker och salt, snacks, chips, kakor, konditorivaror, godis och läsk. Aha. Som om inte varenda människa redan visste att man inte ska äta sånt. Kvinnor i allmänhet har redan sådan enorm ångest för vad de äter. Det hjälper ingen att berätta att vi inte alls behöver äta för två, att godis är onyttigt och att det räcker att öka sitt kaloriintag med en halv gurkskiva om dagen.

Blivande morsor som mölar godis gör det inte för att de är dåliga människor, utan för att de testat allt annat och funnit att just godis är det enda som håller illamåendet på en rimlig nivå. Man får liksom vara glad så länge man inte får cravings för cement eller murbruk, (vilket tydligen är rätt vanligt!).

Ugnspannkakan som lurades

Som gravid är det rätt svårt att äta vettigt. I början av min graviditet vad jag tvungen att äta konstant, men kunde inte äta nyttiga saker. Det sägs att man ”naturligt” kommer ogilla alkohol och kaffe och bara kommer vilja äta bra saker, men det är inte sant. Aldrig har jag varit så sugen på folköl som i tidig graviditet, och i en lång period kunde jag i princip bara äta Pizza Margherita (vilket säkerligen var mitt undermedvetna som ville ha kalcium, fett och snabba kolhydrater). Innan har jag alltid ogillat köpepizza, bara ätit det i nödfall. Mina kryddiga linsgrytor försvann i förmån för sojakorv och potatismos, och inget kan stoppa illamående så bra som vit toast med smör. Jag började helt enkelt älska all mat som inte smakade något och hade snabba kolhydrater. Vegetabiliskt protein? Blä. Grönsaker? Nej tack.

Numera kan jag äta ganska normalt, förutom att behovet av sötsaker (inte suget, behovet) har ökat. Så hur ska jag få i mig vettiga näringsämnen samtidigt som hjärnan och magen luras att tro att det är godis? Jo, pannkaka såklart!

Lurig ugnspannkaka
4 ägg, för proteinets skull
4 dl mjölk, för kalciumet
1/2 dl rågflingor, för fibrerna
1 1/2 dl vetemjöl, av ingen speciell anledning
1 krm salt, för det måste man ha i mjölbaserad matlagning
2 msk rårörssocker, så slipper man ha sylt på
ca 10 bitar hackad fryst spenat, för kalciumets och lite järnets (och smakens, tro det eller ej!) skull
valfria frukter, för att slippa sylt (och för antioxidanter och allt vad det heter)
en klick smör

Gör en pannkakssmet på vanligt sätt. Låt den stå ett tag, så rågflingorna löser upp sig. Häll i spenaten tinad eller ej. Om den inte är tinad tar det ungefär en kvart innan den fördelat sig jämnt.
Medan du väntar på spenaten och rågen, sätt ugnen på 225 grader. Lägg en klick smör i formen, ställ in formen i ugnen. Gå och spela piano, vattna blommorna eller läs en bok ett tag. När smöret smält i formen, ta ut formen, fördela smöret någorlunda. Lägg i frukt. Jag tog frysta hallon och skogsblandning samt grapefrukt. Skippa grapen, annars funkar nog allt. Finrivna morötter funkar faktiskt jättebra som sötningsmedel, om man vill strunta i rörsockret.
Häll på smeten i den varma formen. På det här sättet kommer även botten bli god och knaprig, eftersom pannkakan även bakas underifrån. Låt den stå inne lagom länge, ungefär 20-25 minuter.
Ta ut ur ugnen, ät som den är varm eller kall.

Så, om du behöver lura dig själv att äta något som är ganska nyttigt, men också lite snabba kolhydrater, är det här ett bra alternativ.

PS: Det kan hända att jag lägger upp matbilder här. Men jag lovar högtidigligt att aldrig baka och fota cupcakes!