Legendarisk Electric Lucia

Vi var många som blev väldigt besvikna när årets upplaga av ElectriXmas på Inkonst hastigt och lustigt blev inställt. Det är ju en tradition, som Kalle Anka för södra Sveriges synthare. 2011 skrev jag om det i City Malmö.

City - ElectriXmas

Ersättningseventet, det lite nerbantade Electric Lucia blev ändå av, med de headlines på Babel och ett gäng till band på Deep. Det sistnämnda var jag väldigt skeptisk till, då Deep tidigare visat sig vara en riktigt, riktigt dålig konsertlokal. Dock inte denna gången! En initierad källa jag pratade med menade att den dåliga ljudkvalitén tidigare snarast berott på att man inte riktigt brytt sig. Nu, med bättre utrustning och uppenbart bättre ljudtekniker fungerade synthbaserad musik med sång alldeles ypperligt på det inre dansgolvet på Deep. (Vad förbättringen beror på var en missuppfattning från min sida. Huvudsaken är vart fall att Deep i optimala fall funkar väldigt bra som konsertlokal.)

Kvällens första band hade dock inte gjort sig på den lilla scenen. Isländska Legend har ett alldeles äkta, akustiskt trumset i sin setting, och det är det är möjligen nyckeln till en fantastisk konsert. Vilket sound! Kontrasten mellan en hårt arbetande, svettande trummis och synthkillen Halldór iklädd fårskinnskappa var lite lustig, men häftig. Den svartmålade sångaren, Krummi, påminde mig mest om en uttrycksfull Star Warskejsare där han kikade ut på oss under en blöt handduk.

Efter konserten gjorde jag en intervju med bandet för Radio AF:s synth & sånt-program Studio 101. Då fick jag bland annat veta att trummisen bara har haft fyra dagar att öva in allt, då ordinarie trummis blev sjuk. Legend gillar att ha akustiska trummor, det känns ursprungligt, som en stam-musik. (Mer av den intervjun kommer i Studio 101 i januari, men tills dess kan man kolla in intervjuer med bl.a Familjen och Das Ich här.)

Kontrasten mellan Legends akustiska trummor och headlinen VNV Nations digitala trumset kunde inte varit större. För mig gjorde det att det tog ett tag att verkligen uppskatta deras konsert. VNV Nation live låter i princip exakt likadant som på skiva. Vad är då poängen?

Men sen kommer den underbart vackra Illusion, och allt är förlåtet. Bandet kommer igång, sångaren Ronan Harris är kvick och rolig på scen. Han lElectric Luciaånar en uniformshatt med luciaglitter från en i publiken och försöker sätta den på en vakt (”oh, you’re the guard? I thought you were a raver!”). Vakten nekar, och Ronan kräver att få min mössa, en meterlång lurvig tomtemössa. Den vill inte vakten heller ha, så trummisen Mark Jackson får låna den. Den var svettig, väldigt svettig när jag fick tillbaka den (jag ska aldrig mer tvätta den här mössan!). Konserten avslutades traditionsenligt med att alla svartklädda människor i publiken sjöng Små grodorna (någon som vet får väldigt gärna berätta hur denna tradition, att VNV alltid avslutar sina Sverigespelningar med detta).

Jag anser att jag har någorlunda bra koll på VNV Nation, men trots det var de flesta av lördagens låtar okända för mig. På Faceboook-eventet har besökarna röstat fram Beloved som den bästa låten, och den var inte alls med. Ett artonårigt VNV Nation lär ha samma problem som Depeche mode på Arenan i måndags, att de helst vill spela sina nyskrivna, fräscha låtar. Men lite fan service är man nog allt tvungen att hålla sig med.

Sammanfattningsvis var det två riktigt bra konserter, fast på olika sätt. Legend var bäst musikaliskt, och VNV hade ett enormt underhållningsvärde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s