Magnus Betnér har rätt om lucia

I går var det inte bara Sashas ett och ett halvtårsdag, utan också vår första dagislucia! För en körmänniska som jag är lucia kanske den bästa högtiden av alla, så jag har verkligen sett fram emot detta. Så vad händer? Jo, lillen blir sjuk. Lite sådär halvsjuk så att det är oklart varje morgon huruvida dagis eller hemma är bäst.

Trots detta spökade vi ut vårt lilla gull i lucialinne över overallen. Den fina vita vintermössan får duga som huvudbonad och i all hast köpte jag en julgransgirland strax innan affären stängde dagen innan. Den var för lång, så jag drog den över axeln också. Det gjorde att Sasha såg ut som en liten tempelriddare där bland alla tomtar, pepparkakor och lucior. Sasha sjunger hela tiden hemma – en nästan ren stor ters i tio minuter i taget – men nu var det mest skrämda ögon för allt folk. Men om man är minst på dagis så får man faktiskt vara lite timid, särskilt när man är sjuk.

1451496_10151765271511540_1529203187_n

Mammas famn var tryggast under de sista låtarna. Då fick också några av de större barnen feeling och började sjunga så det stod härliga till i valfri tonart. Någon annan drog ner sin pepparkaksmössa för ögonen. Med andra ord är det precis så som Magnus Betnér berättat för oss att det är. Med den skillnaden att han verkar tycka det är meningslöst och fånigt. Jag tyckte det var bedårande och urgulligt. Som sagt, jag gillar lucia, och så gillar jag Sashas dagiskompisar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s