Namn som privilegium

Länge gick jag och hatade mitt tråkiga, svenniga namn Emma. Det finns inget som sticker ut i det namnet. Det är tråkigt och mjukt och vanligt och låter som ”mamma”.

Det var först när jag började åka på internationella miljökonferenser som jag insåg hur praktiskt mitt namn är. Alla, ALLA, oavsett språkbakgrund och kultur, kan uttala mitt namn nästan exakt så som på svenska. Det enda som skiljer är betoningen. Namnskick är ett vanligt samtalsämne i sådana sammanhang, och det var kul att höra folk försöka härma den svenska dubbelbetoningen.

Andra hade inte samma lyx: många fick säga sina namn många gånger för att andra skulle förstå. De som har en engelsk variant på sitt namn bytte ofta helt sonika ut det helt och hållet (Georg [Gee-åååg] och Matthijs [Mattejhs] blir till [Djåååtsh] och [Mathju]). Kineserna använder parallellnamn som ofta inte liknar varandra över huvud taget. Jag vet inte ens vad en av mina grundskolebästisar heter. Jag vet hennes västerländska namn, men jag brydde mig aldrig om att fråga om hennes kantonesiska.

Jag kände att det var synd. Om vi inte ens kan lära oss varandras namn, hur ska vi då kunna visa intresse för varandras kulturer? Men ingen har någonsin misslyckats med att uttala mitt namn. Anledningen till att jag skriver det här är en artikel av Kawa Zolfagary om hur han bytte namn efter att i praktiken ha blivit namnlös. Ingen kunde uttala hans namn, få brydde sig om att lära sig och när de gjorde det blev det ändå fel.

Min mors kommentar på namnet Sasha var att ”jaha, nu är ditt barn dömt till att få bokstavera både för- och efternamn”. Och ja, så har det blivit. Bland mina tyska vänner blir Sasha konsekvent felstavat, alldeles oavsett om de har sett namnet i skrift tidigare eller ej. Bland dagisbarnen är det vanligaste uttalet [Shasha], vilket väl får ses som close enough. Desto mer spännande kommer det bli när det blir dags att tappa framtänderna och börja läspa. Vilken tur då att vi givit vårt barn två extra mellannamn som skulle kunna användas om Sasha visar sig hata sitt namn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s