Viktens vikt

Jag var magsjuk för två veckor sedan. Sasha hade spytt och vi låg till och med inne på barnakuten några timmar. Efter det kom sjukan som ett brev på posten, lyckligtvis med en dags förskjutning mellan Mats och mig. Sedan dess har jag blivit väldigt ointresserad av mat. Jag har rasat i vikt och har fått byta jobbjeans. Sasha är likadan (inte med jeansen, utan aptiten). Det enda som slinker ner är banan, avocado och välling.

Det är visserligen en angenämt problem. Skaderisken för lätta löpare är mindre, Lundaloppet är om två veckor. Det går ingen nöd på mig. Lite obehagligt är det dock att ha nedsatt aptit utan att veta varför. Vad finns det för anledningar till att få helt ny ämnesomsättning?

Vad sade jag just? Angenämt problem? Vad är det för sjukt samhälle vi lever i om plötslig viktnedgång anses som något bra, något eftersträvansvärt? Jag har hört om cancersjuka som har fått komplimanger för att de gått ner i vikt. Att vara smal är inte per definition hälsosamt. Det vet alla, men det verkar som att det inte går att betona det nog mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s