Jag är smartare än en tankesmed!

I torsdags var jag, liksom mycket stora delar av Radio AF, på quiz. Inte vilket quiz som helst dock, utan ett Musikhjälpen-nyhetsquiz med det tjusiga namnet ”Är du smartare än en tankesmed?”. Som kanske framgår av namnet var Tankesmedjan i P3 där. Emma Knyckare var quizmaster och resten av gänget kämpade för att behålla sin heder. Om man jobbar med nyhetssatir ska man väl kunna bräcka ett gäng vanliga studenter, även de som hänger ohälsosamt mycket på en annan radiostation?

Jag är till naturen en ohjälplig besserwisser (messerschmidt heter det!) och går in hårt för varje frågesport. Och om jag (mot förmodan) inte kan svaret på frågan brukar jag alltid komma med meningslös trivia om någonting som tangerar svaret. Dessutom hamnade jag i lag med personer som jag visste var väldigt duktiga, så vi hade definitivt en chans.

Så hur gick det? Efter frågor om partiordförandenas ålder, Putins glidflygningar och Paralympics-brottning hamnade tre lag på 36 poäng, Tankesmedjan, ett random gäng och så vi! Knyckare hade inte tänkt ut någon utslagsfråga i förväg, så hon hittade på en som Ola Söderholm kunde, och fixade därmed segern. Attans! Vi och det andra laget kom exakt lika långt ifrån det rätta svaret (Obama och Romney är 116 år gamla tillsammans, inte 112 eller 120 som vi respektive de trodde)

Därför kan jag tyvärr inte säga att jag är smartare än en tankesmed. Eller jo, jag kan säga att jag är smartare än en tankesmed, Emma Knyckare. Inte mindre än två gånger ryckte besserwissern (eller som någon i Tankesmedjan sa, rättshaveristen) i mig ut och protesterade, och fick rätt. Dels påstod hon att Erik Almqvist och Kent Ekeroth är huvudpersoner i  järnrörsfilmen. FEL! Almqvist och en tjomme som heter Christian Westling är huvudpersoner, Ekeroth står bakom kameran. Sedan räknade hon upp alla nobelpristagare i litteratur från 2000-talet, men missade Mario Vargas Llosa.

Tankesmedjan-tshirt med autografer! Lycka!

Även fast vi bara kom på delad andraplats gick i alla fall jag och en lagkamrat fram och tiggde till oss t-shirts. Det behövde jag verkligen för att glömma min sorg. Precis innan hade jag nämligen  fått besked om att jag inte kommer få något kvalificerat och tryggt jobb i januari. Även den här gången kom jag tvåa med små marginaler. När jag går av föräldraledigheten väntar återigen det lågavlönade ovärdiga slitet. I det mörkret är i alla fall en pratstund med min favorit-p3-redaktion mycket värt.

Annonser

Sasha fyller sex år! Eller ett halvt, hur var det nu…

Vad är det för en dag idag? Jag vet inte, jag är en bebis och har svårt att skilja på nu och förr. Men mamma säger det är en speciell dag. Jag fyller sex år! Eller sex veckor, eller nåt sånt. Kanske var det ett halvt år. Jag blir så förvirrad, fattar inte siffror och de säger olika hela tiden. Hur som helst, jag är gamlare än vad jag var förut och det ska man tydligen fira.

Puss!

Hur firade vi det då? Jo, vi gick till det där stället där elaka tanter sticker en i benet med nålar. Det gjorde dom inte idag, utan kände på min mage och gav mig en rolig spatel av trä. Bästa fölsedagspresenten! Av mamma och pappa fick jag en haklapp. Inte bra present, jag skriker varje gång de tvingar på mig den.

Utomhusbebis

Sen gick vi hem och så fick jag gröt med plommon i. Mamma tyckte jag var superduktig som åt en hel matsked gröt! Hah! Jag är superbebisen och jag kan allt! Eller nästan. Jag kan till exempel gå från mage till rygg och så kan jag korva mig fram som en mask också. Snart kryper jag, lagom till att pappa blir ledig med mig. Han ska inte få en lugn stund på ett halvår, jag lovar!
DSC_8804

Sasha har fått tyfus

Hej hej, detta är Sassa som talar. Jag har tyfus! Det är en sjukdom som gör att man först blir blå i  ansiktet och sen dör man. Vad man gör när man dör vet jag inte riktigt. Det verkar vara en tråkig lek, så jag skippar den delen. Men blå blev jag!

Sasha har tyfus!

Sasha har tyfus!

Mamma har gett mig en ny favoritleksak. Det är en blå dammvippa och den är helt fantastisk för den är mjuk, kittlig och så blåser den också. Jättefin! När mamma tittade bort gjorde jag som jag brukade med allt kul: stoppade den i munnen.

Namnam!

Namnam!

Jag tror mamma tycker det var fint. Och mormor gillar det nog också, hon tycker jag passar i blått.

Visst passar jag i blått läppstift?

Visst passar jag i blått läppstift?

Mamma fortsatte leken med att gnugga papper mot mina kinder. Varför vet jag inte riktigt. Pappret blev också blått, fast bara pyttelite. Förhoppningvis är jag såhär snygg i flera dagar!