Det bruna skinkägget

Jag älskar Den bruna maten! Med familjen Bruun får man åka på kulinariska tidsresa tillbaks till det glada 70-talet, tiden då moderniteten tog sina första försiktiga (fel-)steg in i köket. Jag skrattar högt när jag läser, jag förfäras, jag blir illamående i sympati med dessa tappra själar som späker sig på detta vis. Jo, det är bevisat att familjen Bruun har en patologiska fascination för aladåber, inälvsmat och konservburksspad. Jag gillar’t, även om jag som vegetarian och miljövän inte kan ställa mig bakom det enorma slöseriet på bloggen (den femte gången man lagar äckelaladåb med inlagt snor måste man väl inte göra en dubbel sats?).

Den bruna maten har nyligen kommit ut som bok och nu har familjen Bruun ställt till med tävling! Receptkortet för 70-talsklassikern ”Skinkägg i gelé” kom utan informationstext, eller matpitch som det heter på bloggen. Den som kommer med den bästa säljtexten vinner ett signerat ex av boken.

Låt gå! Vad sägs om:

Behöver du gå ner julkilona? Denna kalorisnåla delikatess är både lättlagad och förvånansvärt god.

Inte så pjåkigt! Eller varför inte:

Mycket att stå i på bjudningskvällen? Denna lite annorlunda rätt går att göra dagen innan. Oavsett om det är svärföräldrarna eller chefen som ska bjudas till bords kommer skinkäggen utan tvekan göra intryck!

Nu får jag feeling!

En piffig aladåb passar på vilket picknickbord som helst. Denna variant görs i praktiska potionsformer och är en riktig fröjd för ögat!

En säljtext till den aktive:

Skinkägg är riktiga proteinbomber för dig som tränar mycket. Gör en dubbel sats så är middagen fixad för hela veckan!

Eller kanske:

Allt blir festligt med gelatin! Här är en rätt som inte bara är asbökig att göra, dessutom ser den läskig ut och smakar skit.

Ja, den blev mindre seriös. Och här är en till!

Vill du att dina one night stand inte ska bli känslomässigt intresserad av dig? Bjud på detta monstrum till frukost, och du kan vara säker på att hen aldrig kommer tillbaks igen.

Min riksradiodebut!

Nu har jag gjort min riksradiopremiär! Första delen av dagens Humorhimlen Lab är ett hopkok av märkligheter som min och vänners hjärnor har tänkt ut. Jag är särskilt nöjd med ”Studier lönar sig inte”-sketchen, och såklart Erik Almqvists nya variant av ”Brev från kolonien”. Läs bara:

Hejsan horan, hejsan babben
Här en film från rassegrabben
Vi har kul på utekvällen
Men om media får veta blir det Skrällen

Här är roligt vill jag lova!
Vi har fått järnrör i gåva
och har lärt av vår medietränare:
Det funkar alltid att va’ ögontjänare!

Och vet ni vad de coolaste är? Redan innan programmet sändes fick vi beställning på två till program för sändning i februari-mars! Det är så himla fett! Vi har redan rätt många idéer, till exempel funderar jag på om man inte skulle kunna lösa Israel/Palestina-konflikten med inspiration av synth-eller-hårdrock-striden… vi får se om just den idén kan bli tillräckligt kul, men hur som helst lär ni få höra mer från oss inom en snar framtid!

Mot bättre vetande i Sveriges radio P3!

SR P3 ❤ Mot bättre vetande = SANT!

Ja, jag har flaggat för tidigare att jag hade något stort på gång. På söndag klockan 16.03 till 18 går Humorhimlen Lab med våra grejer. För trogna lyssnare kommer en del att kännas igen, men vi kommer också ha mycket  nytt. Bland annat kommer CSN informera om huruvida studier lönar sig eller ej, Kent Ekeroth  covrar ”Brev från kolonien” och så blir det konstprojekt!

Det här är stort, folks, så tuna in P3 på söndag!

Ärligt, Skånetrafiken

Skånetrafiken, jag har ett tips. Vore det inte bra att ha ett biljettsystem med handskrivna kvitton? Helst skulle jag vilja att man endast kunde betala med gamla hederliga riksdaler.

Det där var ironi, så ni vet. Anledningen till dagens utbrott är min vanmaktskänsla inför denna allmännytta. Vanmakt. Jag har ingen möjlighet att välja bort Skånetrafiken, och jag upplever att de ställer sig fullkomligt likgiltiga inför kritik. Det är jobbigt att stå i beroendeställning till en institution som borde vara min vän, men som aldrig lyssnar på vad vi hundratusentals resenärer har för feedback.

Jag sitter vid Lunds central och väntar på tåget. Jag hade hunnit med tåget en timme tidigare om det inte vore för att Skånetrafiken inte lät mig köpa biljett. Hela fyra försök att köpa biljett gick om intet.

Biljetten hela vägen vägen kostar 248 kronor och kan köpas med rabattkort. Innan jag åkte hemifrån såg jag att jag inte hade nog med pengar på kortet. Ajdå. I Göteborg kan man överträssera kortet och betala när man laddar det igen. Så inte här.

Då tänkte jag ladda kortet via internet, men se det går inte heller. När jag köper kontantkort via internet tar det ungefär tio sekunder att få laddningen. På Skånetrafiken tar det ”upp till ett dygn”.

Jag kan inte heller ladda och köpa på stadsbussen eller tåget. På regionbussen går det. På varenda göteborgsk spårvagn finns en kortautomat. Men här? Nej nej. Med en ombordautomat på tåget skulle Skånetrafiken inte bara fungera bättre, utan misshandel av konduktörer skulle inte vara ett existerande problem.

Så är jag nere på stationen och ska köpa min biljett i era automater. Jag vet att det bara är i undantagsfall som alla era automater fungerar samtidigt, och jag har fem minuter till avgång. Som jag befarat är det bara en av två automater som fungerar, och till det är det kö. Jag baxar in barnvagnen i hissen och åker till den lite gömda automaten längst bort på spåret. Två minuter. Om det inte krånglar så klarar jag det!

Men nej. Automaten vill inte ta mitt visakort, ett kort som funkade senast i morse. Jag står två meter från tåget och får inte stiga på. Inte för att jag har gjort något fel. Jag har gjort allt som står i min makt att få betala för att åka ert tåg. Men det får jag inte.

Kan ni förstå min frustration, Skånetrafiken?

Flaskmatningen och skulden

”Ingen information. Kränkande kommentarer. Skuldkänslor. Kvinnor som inte ammar sina spädbarn upplever ofta flera svårigheter.”

Detta läste jag i Sydsvenskan i morse. Ett helt uppslag ägnas åt att det ska bli lag på att modersmjölksersättning inte får ha gulliga bebisar på paketet och att det måste stå på att amning är bäst, ingen protest. Ett slag rakt ut i luften, det här är nämligen redan infört sedan länge.

Till texten om lagförslag kommer det obligatoriska ”caset” – en vanlig person som berörs. Mamman i artikeln berättar om hur hon blev misstänkliggjord för att hon inte helammade, både av omgivningen och av vården. En liten petitess bara: historien utspelade sig för 13 år sedan. Det är synd att hon upplevde det så då, men sedan dess har mycket hänt. Själv har jag mötts med stor respekt från amningssköterskor och BVC-personal. Redan på perinatal fick vi hjälp med ersättningsmatandet, Sasha tyckte det var tortyr att bli ammad och produktionen blev aldrig särskilt stor. Kanske hade det varit annorlunda med bemötandet om vi valt att inte amma alls istället för att flaskmata för det mesta och amma på natten.

Om vi får ett barn till så kommer vi att göra på samma sätt. Nattamning har fördelen att man blir trött av det och slipper använda muskler för att hålla i flaskan. Flaskmatning har enorma fördelar med intimitet mellan bebisen och alla närstående, samtidigt som det ger mamman stor frihet. Och man kan till och med spela fotboll samtidigt som man matar!

 

 

Jag kan säga prrffjt! Kan du?

Morsning korsning!

Jag har hunnit bli supergammal! Imorrn fyller jag fem månvarv. Det är kul att växa, jag tänker fortsätta med det ett tag till.

Jag har fått en ny favorithobby. Jag säger ”pfffrfrt” med tungan utsträckt, och så blir det en massa bubblor. Mamma och pappa blir mycket glada när jag gör så. De säger att jag har lärt mig att prutta både med rumpan och munnen. Men så fort som mamma tar fram kameran slutar jag att säga ”prrfjt”.  Hah! Jag kan minsann inte fångas!

Igår var det Fars dag. Då ska man tydligen vara extra snäll mot Far, vem nu det är. På bilden ligger jag i alla fall och kliar pappa i håret. Det var mysigt.

Så enormt mycket radio

Jag har inte gjort mycket annat än att ägna mig åt Radio AF de senaste dagarna. I lördags var det 30-årsjubileum för Europas näst största studentradiokanal (vi alltså), och jag kom inte hem förrän en bit in på söndagen. När det var dags för dans åkte glowsticksen fram. Som framkommer av bilden nedan ÄLSKAR jag glowsticks och dans.

På måndagen klippte jag grejer till en kommande sjukt stor sak som jag kommer avslöja lite senare. Igår teknikade jag och snackade i Radio AF:s egen USA-valspecial mellan 23 och 01 och kom hem både jättetrött och superspeedad och förberedde dagens I Vaginan-sändning om plastikoperationer och kroppsmodifiering… Nu är den sändningen slut, men radioveckan är inte slut förrns imorrn klockan 20-21. Då blir det Mot bättre vetande på tema val, och då kommer ni bland annat få höra om alla möjliga sorters republikanska våldtäkter. Det blir fett!