Barnvagnsproblem med oväntad lösning

Igår blev vår barnvagn trehjulig. Hjulet hade vobblat i några dagar, många av ekrarna hade gått och till slut såg det ut så här:

Man kan fråga sig om det är rimligt att en vagn med nypris på 4 500 kronor ska hålla i mer än ett år. Särskilt när det är en kombivagn som ska fungera från födsel till att barnet slutat åka vagn. Det kan förstås vara så att de vi köpte vagnen friserade siffrorna lite angående deras användning (den har bara använts av en gammal tant som åkte och handlade varannan vecka…), men ändå. Nån måtta får det vara. Det är synd, eftersom det är en väldigt, väldigt bra vagn, förutom att den är sönder.

Nåval, dagen innan nådastöten hade jag lagt ut en efterlysning på Facebook. Det tog 20 minuter, sen fick jag napp!

 

 

En tur till Malmö senare har  vi nu plötsligt två likadana vagnar! Om det fortsätter att gå sönder är det alltså bara att ta delar från  den andra vagnen

Sasha tipsar: dagens outfit

Tjena! Sasha är tillbaka med lite schyssta stiltips. Idag bestämde jag mig för att köra lite retro, lite vintetsch som det heter på franska. Vågade kombinationer av olika eldiga, klara nyanser på en botten av häftigt brunt. Jag inspirerades av Alexander Bard, det här med kortbyxor och höga strumpor är såååå inne. Jag jobbar på att få samma frisyr som honom också, men det blir liksom fel. Istället för att det växer på hakan får jag hår på hjässan. Tips, någon?

Byxorna är från Svalorna i Lund, omlottbodyn från Tradera och den tjusiga mössan anno 1980 har min gammelfarmor stickat.

Boklista snodd från Underbara Clara

Jag hittade den här listan på Underbara Claras blogg och kunde inte låta bli att göra min egen version 🙂

 

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade: Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg. Jag var tio och hade snöat in på musikalversionen (Kristina från Duvemåla). Tredje boken, Nybyggarna, var den första som jag läste helt själv.

Bok som förändrat mitt liv mest: Egalias döttrar av Gerd Brantenberg som jag skrivit om tidigare. Eller nej förresten, Anarkistiska minnen av Emma Goldman. Hon är en verkligt modig person och intressant person med ett fantastiskt spännande livsöde!

Bok jag tycker är överskattad: Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Sorry, men den är helt enkelt inte kul. Som scifi-nörd (jag har t.ex sänt Science fiction-radion på studentradion, Radio AF) är det lite pinsamt att inte ha läst den, men jag slutade på sida 100. Livet är för kort för snubbar som försöker vara roliga men inte lyckas.

Författare vars böcker jag försöker gilla men inte lyckas med: Tolkien. Samma sak med Ringarnas Herre som med liftaren, man ”borde” ha läst den, jag gör ett tappert försök men lyckas verkligen inte.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom: Jag är faktiskt rätt sanningsenlig med vad jag har läst, men vissa böcker sätter inte några spår. Jag läste 1984 av George Orwell på engelska när jag var 17. Minns att den var bra, men knappt någonting annat.

Författare vars böcker är underskattade: En tysk författare vid namn Charlotte Roche har skrivit en enormt snuskig bok. Feuchtgebiete heter den, vilket betyder Våtmarker på svenska. Berättarjaget är en tonårstjej med nämast tvångsmässig inställning till hygien, och hon avhandlar bajs, mens, hemorrojder och kroppsbehåring helt ogenerat. Uppmärksamhetshysteri och dålig kiosklitteratur säger vissa. Jag tycker den är festlig. Kanske kommer den att hyllas i efterhand, som en 2000-talets Emile Zola? Hans ”Thérèse Raquin” var oerhört vågad, närmast blasfemisk på sin tid och är fortfarande lite väl magstark för många. Vem avgör vad som blir en klassiker och vad som inte blir det?

Jobbigaste bok jag läst: Kan den ha hetat Inte som andra döttrar? Den handlar i alla fall om Sid Vicious’ (Sex Pistols) schizofrena flickvän, och är skriven att hennes mamma. Sjukt deprimerande bok. Samma sak med ”Vi barn på Bahnhof Zoo” av Christiane F.

Läser helst: Historier om kvinnor i andra länder och tider. Eftersom jag inte flyger och inte äger någon tidsmaskin blir det mitt sätt att resa. Mitt sätt att förstå andra sätt att tänka.

Önskar att jag läste mer: Ja. Men sedan jag skaffade barn, dagstidning och smartphone har det inte riktigt blivit tid över.

Bästa barnboksförfattaren: Roald Dahl och hans spännande sagor. Eva Ibbotson med sina fantastiska häxhistorier. Och Barbro Lindgren med Max-böckerna! Allra bäst är de som har ”översättning” till vuxenspråk (”vovven ramlar baljan”=hunden faller i karet).

Gillar jag inte längre som jag gillade förut: Övernaturliga saker. Egentligen har jag alltid gillat det, men jag har alldeles för livlig fantasi för att det ska bli bra.

Roligaste bok: Det finns väldigt många, så jag tar den som är minst känd. Från sydöstra Mexicos underjordiska berg är en samling texter av vår tids kanske största revolutionär, Subcommandante Marcos. Han har vigt sitt liv åt att kämpa för de fattiga jordbrukarnas rättigheter i Mexico och blandar västerländskt och ursprungsamerikanskt berättande i sina texter. Och ja, han är faktiskt rolig fast han är revolutionär.

Bok som berört mig mest: Finns sjukt många. Senast var det kanske Niceville av Kathryn Stockett om de svarta kvinnor som uppfostrat de vita barnen i amerikanska Södern, barn som så fort de växer upp går med i Ku Klux Klan och skriver apartheidlagar. Eller kanske Polstjärnesviten av Väinö Linna? Jag har nog aldrig hatat en litterär person så mycket som prostinnan när hon stjäl Jussis mark.

Recencera din senast lästa bok: Min far hade en dröm av Barack Obama. Första delen ”ursprung”, är mycket intressant och utlämnande. Om han hade haft minsta aning om att han skulle bli politiker skulle han aldrig varit så sanningsenlig. Andra och tredje delen av boken är dock bara tradiga. Nu när jag tänker efter hade första delen inte varit det minsta läsvärt om han inte skulle gått och blitt president i Amerikatt i efterhand.

Höjd föräldraförsäkring, halleluja!

I januari kommer vår föräldrapenning med största sannolikhet att höjas, från 180 till 225 kronor. Det är verkligen välkommet! När regeringen eller de rödgröna kommer med förslag om förbättringar i socialförsäkringarna handlar det tyvärr för det mesta om att ge mer till de som redan har, samtidigt som man ignorerat de växande skaror som inte har något socialskydd alls.

Om skatten förblir densamma kommer vi med detta få 1200 kronor mer i föräldraförsäkring. Om man räknar samman det med barnbidrag och barntilläggen i CSN-bidraget och bostadsbidraget ligger man som föräldra-”ledig” till och med över en students inkomstnivå. Med tanke på att den genomsnittliga alkohol- och festkonsumtionen är dramatiskt lägre hos småbarnsföräldrar än hos studenter, har vi det ganska bra nu.

Nästa sak att åtgärda? Tja, hur vore det med en sjukförsäkring som täcker hela befolkningen? Jag var sjukskriven i tio veckor under graviditeten. Visste inte riktigt hur det funkade med ersättningen,men fick höra av förläggarna att jag skulle få grundersättning. Den räcker inte långt, men det är mer än ingenting i alla fall. Jag trodde att det bara var en fråga och formaliteter och tid innan jag skulle få mina pengar. Lite rädd var jag att de skulle anse att jag fuskade, men jag tänkte att F-kassan också skulle fatta att en graviditet är rätt svår att fejka.

Så försökte jag skicka in blanketterna, men fattade inte mycket. Jag gick till och med ner till det lokala kontoret och bad om hjälp med blanketterna, men de kunde verkligen inte hjälpa mig. De hade de varken kompetens eller skyldighet att göra, sa de. Så för någon månad sedan fick jag besked: jag får inte ett ruttet öre, trots multipla diagnoser styrkta av läkarintyg. Detta eftersom jag varit student så länge och bara hade timanställning på mitt hemska ungdomsjobb. Jag och hundratusentals andra inte kan få några pengar alls, men det kunde de inte berätta för mig trots upprepade frågor. Resultatet blev nästan fem månaders psykisk tortyr i väntan på mina pengar, som alltså inte kom.

Så, snälla regeringen Reinfeldt, ge unga och studenter rätt att vara sjuka på samma villkor som alla andra.

Mot Bättre Vetande på Radio AF: podcast

I torsdags hade vi terminens första Mot Bättre Vetande! För er som inte vet det så är det i bästa fall ett folkbildande humorprogram som går på Radio AF 99.1 MHz. Vi har lite teknikstrul uppe på studentradion, så det är lite knas med att spela in programmen för poddning. Därför sprakar det till lite spexigt lite då och då i podcasten.

Länken ovan är till programmet utan musik men i sin redaktionella helhet. Men du kanske bara vill höra mig massakrera Lady Gagas Bad Romance? Eller lära dig om evolutionens baksida: männen? Eller du kanske är ny i Lund och vill höra om förnedrande nollningsritualer ur ett etnologiskt perspektiv?

En pojkbebis är större än en lika lång flickbebis, eller?

Vi har fått extremt mycket kläder av vänner och bekanta. Eftersom vi inte har så gott om cash är det en mycket välkommen hjälp som leder till att vi får många olika sorters kläder. Pojkkläder, flickkläder och unisexkläder trängs i mängder i våra skåp. Här är ett exempel på två par byxor som vi fått:

De vänstra skulle de flesta nog definiera som flickbyxor, de högra som unisex. Båda dessa klädesplagg är, som framgår på bilden, lika stora. De svarta har visserligen något kortare och luftigare ben än de rosa, men är också någon centimeter längre och vidare i linningen. De svarta är i storlek 50, för helt nyfödda trekilosbebisar. De rosa är i storlek 68, för barn som är runt fyra månader och väger långt över det dubbla.

 

 

 

Visst, det är en gammal spaning, men HERREGUD! Jag är inte den första att reagera på detta, så varför har ingenting hänt? Är det verkligen rimligt att pojkar och bebisar till könsmedvetna föräldrar ska ha så extremt mycket större rörelsefrihet än flickflickor? I vilket universum är detta ok? Detta är en ärlig fråga, för jag förstår faktiskt inte.

Sasha vaccinerad: ”Det gjorde jättejättejätteont”

Vaccination är nödvändigt, men jobbigt för ett stackars föräldrahjärta. Sasha har fällt riktiga tårar idag. Vill man se det från den goda sidan tyder det på utveckling, men självklart är det hemskt att se sin avkomma lida. Tack och lov har bebisar inte samma sorts minne som vuxna.
– Men mamma, jag kommer visst ihåg!
– Jaha Sasha, då kanske du ska berätta i stället för mig? – Såklart jag kan det! Jo, allt började roligt. Det var en tant i vita kläder där som jag log så glatt åt. Hon var rolig. Sen så fick jag äta någonting genomskinligt som smakade nästan som mammamat.
– Det var sockervatten, men det mesta rann ut eftersom du log hela tiden.
– Tyst mamma, det är jag som berättar! Jo, vi hade kul jag och tanten, men då kom en annan tant in. Och så hade vi lite till kul, tills det plötsligt gjorde ont. Och då menar jag jättejättejättesuperont. Stjärnstoppont! Jag skrek och skrek tills jag inte hade någon mer luft och sen lite till.
– Det var verkligen jättesynd om dig.
– Ja, fast sen hände nåt. Tanten i vita kläder började blåsa på en plastpinne så det kom ut fina flygande bubblor, och jag glömde att jag hade ont.  När jag inte tittade på bubblorna kom jag på att jag hade ont igen, men så satte hon på lite musik också och då blev det så spännande att det inte gick att tänka på hur det kändes. Och så pussades mamma, det var mysigt. Nu har jag två plåster på benen och har ont lite då och då, men det är i alla fall bättre. Nu ikväll ska jag och mamma på kalas! Hejdå!