Bebis utan könspronomen

Idag fyller Sasha en månad, och tiden går bara snabbare och snabbare. Det mesta har blivit rutin, bebisens viktuppgång spränger alla kurvor trots massor med spyor och viss förvirring kring var egentligen tutten finns. Det är inte lätt att vara liten.

Uppmärksamma läsare har märkt att jag inte använder något pronomen när jag skriver om Sasha. Istället blir det en massa mer eller mindre omständiga omskrivningar med ”Sasha”, ”bebisen” och passivformer.Varför?

Kön är bland det första som vi lägger märke till hos en annan person, och om vi inte kan kategorisera någon med en millisekunds blick hakar 99,9% av oss upp sig på det. Det är så vår hjärna fungerar. Om vi inte kategoriserade varenda intryck vi fick skulle vi bli autister, oförmögna att sortera in information som viktig eller oviktig. Så långt den biologiska funktionen.

Sasha är ett ryskt smeknamn för Alexander och Alexandra, och är således könsneutralt. Det var lite av poängen när vi valde det. Jag vill, som jag skrivit så många gånger förut, att mitt barn ska växa upp till en så fri individ som möjligt. Det är omöjligt att bli helt fri, men man kan göra sitt bästa. Och en del av den här frihetssträvan är att inte placera en bebis i ett könsfack.

Innan Sasha föddes funderade jag på att inte berätta vad barnet hade för kön. Bara de viktigaste personerna (alltså de som tycker det är roligt att byta blöjor) skulle få veta. Men jag blev rädd för det sociala trycket jag trodde skulle bli följden av något sådant, så det har blivit en kompromiss. I dagligt tal använder vi det gamla vanliga könspronomenet (han/hon). Även om hen fungerar utmärkt som pronomen på ospecificerade personer känns det (ännu) inte naturligt att kalla en specifik person för hen. På Facebook  har det blivit en blandning, och här på bloggen anger jag inte Sashas kön. Okända människor på internet har inte med det att göra.

Det kan tyckas överdrivet, men tyvärr är det inte det. Precis som alla andra småbebisar har Sasha fått massor av presenter av vänner till oss, leksaker, gosedjur, kläder. De som har köpt sakerna innan bebisen är född har gett saker i alla möjliga färger och mönster. Men nästan alla presenter som är  köpta av  folk som vet könet är i stereotypa könsfärger (alltså babyrosa/babyblått, vilket är en hemlis). Det finns självklart inga dåliga färger, och vi är glada över alla presenter. Könsneutral uppfostran handlar inte om att förbjuda, utan att utöka möjligheter. Men det är ändå slående hur stor skillnaden är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s