Drömmar

Alla i vår lilla familj har mycket intensiva drömmar. Sashas är det lite svårt att veta vad de handlar om, förutom att hela kroppen sprattlar i sömnen. Mats har också enormt intensiva drömmar.

I slutet av min graviditet brukade jag dagdrömma om alla otrevliga dörrkarmar och skåp som man skulle kunna råka slå bebisens huvud i. Mycket obehagligt. Mina nattdrömmar var inte lika skrämmande, men desto märkligare. En natt drömde jag om en utomjordisk invasion av fiskpinneliknande rymdvarelser. Vi visste inte om de var onda eller goda, utan åkte mest runt i vårt egen rymdskepp och försökte kommunicera med dem, utan att lyckas. Det sista jag minns är att rymdvarelsena flög ut i stora svärmar ur sitt moderskepp och att jag jobbade febrilt med att stoppa dem i frysen för att vinna tid. Sen vaknade jag och var inte rädd utan snarare fascinerad.

Nästa natt drömde jag om att den studentboende-skyskrapan i glas (!) som jag och mina vänner bodde i hade blivit invaderad av andriodrobotar i sportflygplan. Jag och mina vänner var någon sorts gerillakrigare som sprang omkring i långa korridorer och hissar utan golv för att stoppa och mörda androiderna, son dock var oförstörbara. De visste hela tiden vad vi gjorde, men sköt mig inte eftersom jag bara var en liten tösabit. Till slut lyckades jag och en vän fly hem till henne, där vi tvingade en obehaglig alkoholist som ville tafsa på oss att hoppa från balkongen på andra våningen. Sedan dammsög jag upp all sand som fanns i lägenheten, som tydligen skulle föreställa bevismaterial. Just när jag höll på kom polisen, och sen vaknade jag.

Det behövs knappast någon Freud för att tolka dessa drömmar. Någonting helt okänt var på väg att invadera mitt liv, det går inte att ångra och jag vet inte hur det blir. Kommer det bli underbara år eller hemska?

Nu vaknar jag ofta förvirrad. Tror att jag har en liten bebis bredvid mig i sängen, och blir mycket förvånad när det inte är så.

Tack och lov drömmer jag nästan aldrig mardrömmar om nätterna. De som egentligen borde vara mardrömmar är nästan alltid bara fascinerande. Även om jag blir förföljd av Terminator (min vanligaste återkommande dröm) är det aldrig obehagligt. Inte ens den gången som jag blev skjuten av min egen biologiska mor i en dröm var det läskigt. Jag råkade nämligen vara en awsone version av Sailor Moon, och alla drömmar på superhjältetema är bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s