Samma gamla visa

Psykisk terror är vad barnmorskan kallar det. Denna väntan. Det känns åtminstone skönt att veta att det är ett vanligt fenomen, att det inte bara är jag som inte orkar med den. Hon gjorde i alla fall det enda hon kunde, hon svepte mina hinnor. Det gjorde någorlunda ont, men det var i alla fall någonting. Det enda som hände var att jag fick några få svaga värkar, men de var till skillnad från de jag brukar ha  periodiska, de kom inte i klump.

Under alla jobbiga perioder av smärta och illamående har jag försökt att hålla fast vid det positiva. Jag har konstant ont i ryggen, men åtminstone inga bristningar. Tyvärr fick jag det också förra veckan. Men jag har åtminstone inte havandeskapsförgiftning. Eller, igår visade det sig att jag hade tecken på det också och ska in till specialisten på måndag. Men jag bor åtminstone i ett land där mödra- och barnadödligheten är försvinnande liten. Och jag har åtminstone ingen förlossningsrädsla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s