Äta för två

Jag hade bestämt i förväg att bebisen skulle komma idag. Men även om magen beter sig konstigt har den inte riktigt förstått vad den ska göra. Jag får helt enkelt stå ut lite till, och eftersom förlossning tydligen är att likna vid ett långdistanslopp är det bra att kolhydratuppladda. Pasta och gröt är bra uppladdning, men chokladbollar innehåller faktiskt havregryn… och det här med att stå upp i hela fem minuter för att mäta upp alla ingredienser är faktiskt lite som ett maraton för ryggen! Framför allt är kakao oxytocinhöjande, och oxytocin sätter igång förlossningar.

Mats tyckte det såg ut som att jag gjorde jättelite deg, men det var det inte. Choklad mättar rätt rejält… Vi hade inget pärlsocker, så vi rullade dem i socker, vaniljsocker, cornflakes och sirap samt i chokladsås. Namnam!

Jag var hungrig av mig redan innan jag blev gravid. Med en kroppshydda som når sex fot över marken och kroppstemperatur som ett mindre kärnkraftverk behövs mycket mat.I början av graviditeten läste jag någonstans att många kvinnor ”helt naturligt” blir sugna på mer nyttiga saker när de blir gravida. Tack och lov hittar jag inte den länken igen. Vilken jävla bullshit! Finns det någon enda kvinna i västvärlden som kan äta normalt när hon är på smällen?

Under första tredjedelen av min graviditet klarade jag inte av mat med fullkorn, eller för den delen smak. För första (och sista?) gången var vit toast med smör det godaste, och det enda jag kunde äta om kvällarna. Alla grönsaker smakade blä. Istället för mina vanliga goda asiatiska baljväxtgrytor kom en enorm aptit på sojakorv med potatismos. Falafel fick mig att spy, men köpepizza var fantastiskt. Aldrig förut har jag tyckt att margherita varit någon kulinarisk upplevelse, men då (och i viss mån fortfarande) var det fantastisk mat. Med så mycket fett är det både bra mot illamående och mättar i mer än två och en halv timme.

En anekdot som illustration: det var november, och mina korridorare hade gjort spaghetti med lins- och tomatsås. De bjöd mig, och jag tog för mig med en dubbel portion dåligt saltad pasta dränkt i olja. Mums! Men det kändes liksom fel att inte äta balanserat. Jag hade inte fått i mig några proteiner på flera dagar, och det är ju knappast hälsosamt i längden. På det enorma pastalasset lade jag så en klick linssås i storleken av en femkrona, och blandade rejält. Tyvärr förstörde den intensiva smaken av… smak… hela upplevelsen, och fem minuter senare spydde jag som en kalv.

Samtidigt som man alltså förlorar all vett och sant vad gäller mat blir man matad med goda kostråd. Ett tjusigt kostråd från en gravidsida är till exempel: Minska konsumtionen av snabbmat, halvfabrikat, mat med dåliga fetter, socker och salt, snacks, chips, kakor, konditorivaror, godis och läsk. Aha. Som om inte varenda människa redan visste att man inte ska äta sånt. Kvinnor i allmänhet har redan sådan enorm ångest för vad de äter. Det hjälper ingen att berätta att vi inte alls behöver äta för två, att godis är onyttigt och att det räcker att öka sitt kaloriintag med en halv gurkskiva om dagen.

Blivande morsor som mölar godis gör det inte för att de är dåliga människor, utan för att de testat allt annat och funnit att just godis är det enda som håller illamåendet på en rimlig nivå. Man får liksom vara glad så länge man inte får cravings för cement eller murbruk, (vilket tydligen är rätt vanligt!).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s