Sorgligt

Det sägs att gravida kvinnor kan bli väldigt emotionella. Och jo, det ligger nära till hands att folk som får helt nya hormonbalanser också blir lite konstiga (om man nu kan räkna emotionalitet som något konstigt, borde väl snarare vara något bra att ha känslor?). Idag har jag i alla fall läst tre saker som gör mig oerhört ledsen.

1. Jag har lånat hem en bok med den beskrivande titeln ”Kvinnohistoria”. Det är oerhört intressant att läsa om (europeiska rika) kvinnors situation genom årtusendena. Det som dock berört mig mest är ett diagram över barnadödlighet. Vid början av 1800-talet i Sverige dog knappt vart femte barn innan ett års ålder. Detta i sig är ju hemskt, att tänka sig att en femtedel av alla småbarn som legat och myst i sin mammas mage har lämnat sin stackars mamma alldeles för tidigt. Men bland barn som föddes utanför äktenskapet var motsvarande siffra femtio procent. Hälften! Hälften av alla barn som inte blivit erkända av sina pappor dog, antingen på grund av vanvård, svält eller (mindre vanligt) änglamakeri. Det var inte bättre förr.

2. En annan bok jag just nu sträckläser är Zinat Pirzadehs ”Fjäril i koppel”. Boken har allt jag vill ha när jag läser skönlitteratur: kvinnligt perspektiv, ögonöppnare och historielektion. Samtidigt som man låtsas att man bara nöjesläser lär man sig någonting om andra tider och platser. Nu har jag 80 sidor kvar och vill inte läsa mer. Jag blir så oerhört ledsen över de öden som beskrivs. Människor som skadas av iransk patriarkal kultur och av Ayatollah Khomeinis revolution. Jag rekommenderar starkt att läsa den (snart kommer den ut som pocket för 42 kronor), men tror att den absolut gör sig bäst i dagsljus.

3.de två första sorgliga företeelserna hände i en annan tid på en annan plats. Det sista jag är ledsen över har precis hänt. En man i Umeå skrev för två dagar sedan en anteckning på Facebook som till skrivandes stund blivit delat 77 000 gånger. Han berättar hur han, efter att ha varit med om den stora fasan att förlora sin äldsta dotter i cancer, blivit utförsäkrad av Försäkringskassan. Trots att han redan efter ett halvår jobbar halvtid verkar de inte tycka att han parasiterar på samhällskroppen. Hur kan sånt hända?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s