Lika lön för lika arbete?

Jag är jätteglad över att jag har ett jobb. Även om tryggheten på arbetsplatsen lämnar övrigt att önska, och man ibland får svälja hela sin stolthet för att masa sig iväg dit, har jag i alla fall enormt bra arbetskamrater.

Men. Jag jobbar på gränsen till så mycket som jag orkar. Efter skatt kommer jag då få ut en månadslön som nästan är lika hög som studiemedlet. Hur kommer det sig att just mitt arbete är värt så lite?

Om några månader kommer jag ha rätt till den absolut lägsta föräldrapenningen. Före skatt kommer det bli 5 400 kronor en vanlig månad. Andra människor har rätt till 28 453 kronor i månaden. För exakt samma jobb: att vårda och älska en förvirrad bebis.

Varför är det så? Varför är arbetet att se till att min bebis blir en samhällsnyttig medborgare värt mer än fyra gånger mindre än vad någon annans är?

Bloggaren Fri intellektuell gav mig en tänkvärd kommentar igår:

Jag tycker du befinna (sic) dig i ett olycklig kärleksförhållande med samhället. Det gjorde jag också när jag fick barn vid 21. Det kändes så förnedrande att hämta ut de där 4500 kronorna på banken varje månad. Jag önskade mig bekräftelse på att jag var en värdefull medborgare, men samhället förhöll sig kallsinnigt till mina böner om att bli sedd som något annat än värdelös. — Vårt samhälle vimlar bevisligen av människor som anser att de som följer den absolut rätta vägen ska ha och ha och ha och alla andra kan vara glada om de har mat och någonstans att bo. Det känns säkert jättebra för alla insiders att känna att de är perfekta samhällsmedborgare när de tar emot 25 000 kronor i månaden för att göra samma sak som yngre föräldrar får 5000 kronor för. Men det innebär inte att vi ska hjälpa dem genom att känna oss dåliga i samma grad som de känner sig nöjda.

Det är lite lustigt hur kommentarer kan påverka en. Jag har fått hur många personliga påhopp som helst från människor som inte känner mig. Det rör mig inte i ryggen det minsta: de känner inte mig, det intresserar mig inte. När jag däremot får positiva personliga kommentarer av främlingar tar jag åt mig väldigt. Jag antar att det är en bra egenskap att vara lite selektiv med vad man tar åt sig av. Framför allt är det kul att träffa på folk som har tänkt i samma banor som en själv och bekräftar ens egna teser.

Hur som helst, det är faktiskt en olöslig gåta för mig, detta med föräldrapenningen? Varför är mitt arbete så extremt lite värt, och andras, exakt likadana arbete så högvärderat? Jag menar, om jag någon gång fick 28 000 brutto skulle jag aldrig kunna göra av med pengarna. Liksom, hur gör man? Ni som har ”vanliga” löner, har ni speciella rum i era hus där ni har ett hav av Anton Berg-godis som ni simmar i och förnyar varje månad? Eller hur gör man annars av med så mycket pengar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s