Äntligen kompost!

Äntligen har 2000-talet kommit till mitt bostadsområde! I två månader har jag bott på ett av de mycket få ställen i Lund som inte har haft kompostinsamling, men nu har vi äntligen fått det, detta under av effektivitet. Det är ju himla dumt att behöva slänga gamla morotsskal och majskolvsblast i vanliga soporna, men som stadsbo blir man inte så omtyckt om man startar sin egen lilla kompost på balkongen. Dessutom löser en egen kompost inte det stora övergripande problemet, att det är svårt att kompostera i staden. Om jag installerar min egen kompost är det fortfarande 249 grannlägenheter som inte har tillgång till kompostering.

Hur kommer det sig att kompostering är så bra då? Jo, det finns många anledningar. Lund har ett fjärrvärmenät som drivs av sopförbränning. Om komposten inte sorteras ut kommer den att brännas upp, varefter askan läggs på deponi. Som ni kan gissa är det dock ingen särskilt effektiv grej att bränna potatisskal. De består ju nästan bara av vatten! Komposten gör då att sopförbränningen blir mindre effektiv, vilket leder till att  man häller olja på härden för att höja temperaturen. Fossilförbränning i sopkraftverket? Det var ju inte riktigt tanken.

När man nu istället sorterar komposten sker många positiva saker samtidigt. Dels behöver man inte tömma den vanliga soppåsen lika ofta. Det finns ingenting i den som kan bli dåligt och börja lukta. Istället för att ta hand om matavfall på ett för matavfall dåligt sätt, förbränning, kan man nu istället röta det. Vid rötning skapas biogas, bland annat växthusgasen metan, och gödsel. Tyvärr är gödslet inte självklart användbart, eftersom folk kan ha slängt i alla möjliga miljögifter i sina sopor, men det kan renas på en mängd olika fiffiga sätt.

Så, min bebis kommer växa upp i ett område där det på vissa sätt är väldigt lätt att vara miljövänlig. Hen kommer lära sig att det är helt naturligt att källsortera, och det gillar jag!

 

Bebisbox nummer 2

Nu har jag fått tag på min andra bebis(-tillbehörs-)box, från Apoteksgruppen. Den förra jag fick har jag redan skrivit om här. Som jag skrivit tidigare var det lite lurigt att få ut den eftersom det inte finns så många apotek av det märket i min närhet. Men i Göteborg finns det, så nu när jag hälsar på föräldrarna har jag fått ut den.

Så vad är det för innehåll? Jag hade för mig att jag läst någonstans om ett värde på 500 spänn. Nu hittar jag inte den uppgiften igen, och tur är väl det, för det skulle inte stämma. Men jag minns kanske fel. I jämförelse är den här boxen mycket mindre reklamig, vilket är trevligt. Alltså, den innehåller varuprover men inga kataloger eller fantastiska, omistliga erbjudanden.

Minst användbart för mig torde vara ett varuprov på omega 3-tillskott. De innehåller fisk, och sånt äter inte jag. Men det är ju kul att kunna ge bort fyra omega 3-tabletter till någon, hojta till om du vill ha!

Sen är det några varuprover på oparfymerad bebishudvård med, och sånt är alltid uppskattat. Märkligt nog har de dock skickat med dubletter av tre produkter, istället för att skicka med alla som man kanske förväntat sig. De har skickat med en badleksak också, men det står inte på huruvida den är giftfri eller ej, så vi får se hur vi gör med den…

Första numret av tidskriften Pappa Magazine (som inte har någon hemsida) ingår också i paketet. Det första jag lägger märke till med den tidningen är att det inte är något barn på framsidan. Har det någonsin utkommit ett nummer av motsvarigheten Mama där det inte förekommit ett barn eller åtminstone en mage? Det är svårt att kolla exakt då de inte säljer sina gamla nummer på hemsidan, men en snabb bildgoogling visar 100% omslag med barn.

Den kanske intressantaste prylen som är med är två nappar från ett märke som man vanligtvis förknippar med elektronik. De lyser i mörkret, och som vi alla vet är allt självlysande häftigt.

Var sitter alla kilona?

Drygt tio kilo. Min viktuppgång från ett halvår sedan till nu. 10 000 gram, eller 0,01 ton. Men om jag ska vara helt ärlig så förstår jag inte var alla dessa kilon sitter. Jag tycker inte jag har blivit särskilt mycket större alls, förutom på magen och höfterna då.

Det kan ha att göra med att jag är rätt stor från början. En uppgång från 80 till 90 kilo är ju procentuellt mindre än en från 45 till 55 kilo.

Vi är i vecka 29 och bebisen väger bara drygt ett kilo. Moderkakan och fostervattnet kanske lika mycket till. Även om min rygg klagar högljutt kan magen omöjligt väga så enormt mycket mer än så. Mats har lagt fram teorin att ryggen har fått större muskler. Det låter visserligen ganska rimligt: länge har jag fokuserat just på träning av ryggen, dels i förebyggande och botande syfte men också för att det inte finns så mycket annat att fokusera på.

Enligt barnmorskan är den extra vikten väl fördelad över kroppen. En eller flera liter extra blod, några liter annan vätska och lite extra amningsspäck.

Så vad är det vi har glömt? Enligt den här länken väger själva livmodern ungefär ett kilo när bebisen är klar! Och fettet på hela kroppen uppgår tydligen till typ fyra kilo i slutet.

Lyckat på grävseminariet!

Helgen på grävseminariet var jättelyckad! Ingen slängde någon bomb på oss (vilket Medievärlden uppmärksammat), så Sverige och i viss mån grannländerna har fortfarande kvar sin journalistkår. Och inga icke hanterbara kriser i organisationen uppstod. Det fanns alltid folk som bemannade receptionen, vilket hade till följd att jag kunde gå på massor med föreläsningar.

Jag kunde gå på en knökfull grej med Ekot-journalisterna Daniel Öhman och Bo Göran Bodin som låg bakom grävet om en svensk-saudisk vapenfabrik.Det skedde ju så nyligen så de var inte nominerade till Guldspaden i år, men de är väl självskrivna för ungefär alla journalistiska pris för 2012 som existerar. Tyvärr var det inte jättemycket metodgenomgång, utan mest en dragning om vad som faktiskt hade hänt. Men ett bra tips de gav var att (med all hänsyn tagen till sina källor) lägga ut ett antal dokument på hemsidan. Det gav möjlighet för andra medier att hitta sina egna vinklar och inte springa i vägen för varandra.

Den näst mest inspirerande föreläsningen gick av stapeln på lördagseftermiddagen. Vid lunchtid kom en snubbe med stora mustascher och checkade in, och det visade sig vara Albrecht Ude, frilans från Berlin. Jag blev alldeles till mig över att få nytta av mina tyskakunskaper, men föreläsningen var ännu intressantare. Där fick vi bland annat veta hur enkelt det är för någon illvillig person att få kopior på exakt allt som scannas och kopieras i en redaktions kopiator, och att alla färgkopior har inkodat exakt var och när de är gjorda.

Efteråt pratade jag en lång stund med Albrecht Ude om den politiska utvecklingen i Sverige respektive Tyskland. Jag är väl insatt i tysk datapolitik eftersom jag skrev min kandidatuppsats i journalistik om det berlinska Piratpartiet som fick 9% i delstatsparlamentsvalet för ett halvår sedan. Tyska Piratpartiets utveckling är utan tvekan en av de intressantaste företeelserna i europeisk politik just nu.

Höjdpunkten bland föreläsningarna för mig var SVT Pejls Helena Bengtsson och hennes presentation om databasjournalistik. Mer peppande än så får man leta efter! SVT Pejl håller på med grundläggande research åt alla möjliga SVT-redaktioner, och gör helt enkelt just det som jag skulle vilja jobba med. Jag har länge velat lära mig lite coolare datorgrejer, men nu är jag åter igen motiverad. Nu återstår det bara att se om Mats, som trots allt är programmerare, kan lära mig grundläggande programmering, eller om den nivån som jag behöver är så busenkel att han inte ens vet hur man gör… Ofta händer det att jag som humanist och samhällsvetare och han som teknolog inte pratar samma språk.

Nu har jag i alla fall hittat mitt drömjobb för hösten. Idealt vore att få jobba 50% som redigerare/researcher.

Guldspadefesten på lördagen var enormt trevlig. Jag råkade faktiskt hamna bredvid en person som jobbar just med databasresearch för TV4, och hon fick det bara att låta ännu mer spännande! Jag hoppas kunna komma på studiebesök till henne i veckan 🙂

Mest förvånande under helgen är att min kropp inte strök med på kuppen. Men några extremt mogna (=dötråkiga) beslut från min sida gjorde att jag hängde med. Dels skippade jag invigningsfilmen på fredagkvällen och gick till sängs vid 21 (jag upprepar: fredag kväll). Dels åkte jag hem från Guldspadefesten ganska tidigt. Det är tråkigt, men har betalat sig genom att jag faktiskt fortfarande står på benen.

Skånetrafiken gör det igen!

Det finns verkligen få företeelser som kan uppröra mig lika mycket som kollektivtrafik. Det nya biljettsystemet i Göteborg var en utmärkt anledning att flytta därifrån… Tyvärr hamnade jag ur askan i elden, för det enda som är dummare än ett skitdyrt system som lagrar mina data är ett skitdyrt system som lagrar mina data och där man ändå måste ha papperskvittot med sig.
Denna morgon är det andra gången på en vecka som Skånetrafiken har förstört mitt rosiga morgonhumör . Eller, Lunds station var ett kaos igår, men det är inte tågets fel att någon i Arlöv ville använda  det som självmordsmetod. Nej, dagens problem är Reseplaneraren på Skånetrafikens hemsida.
I söndags skulle jag till mitt inte så roliga jobb, och för att spara på höfterna har jag köpt pendelkort. Halvvägs dit förstod jag till slut att anslutningsbussen som jag skulle ta inte alls gick på söndagar. Därmed är Skånetrafiken inte bara skuld till förlorad arbetsinkomst, utan också till att ge mig en jävligt dålig dag.
Nåväl. Teknik kan strula. En gång är ingen gång. Men när samma sak händer denna helg blir jag förbannad! Hur svårt kan det vara att ha en reseplanerare som visar helgens tidtabell på helgen? Nu blev jag bara tio minuter sen, men om inte Skånetrafiken förstår att deras tjänster är livsnödvändiga för hela regionen, är det ett stort problem. I dag, när ingen har en analog tidtabell, är Reseplaneraren en enormt viktig funktion, och den måste fungera perfekt hela tiden. Punkt.

Grävseminarium!

Min kropp är mör. Min gångstil har åter regredierat till Frankenstein-stadiet, ryggen gör ondare igen, jag kan knappt sova. Och värre lär det bli. I morgon börjar nämligen årets upplaga av Föreningen Grävande Journalisters årliga Grävseminarium, och jag ska vara volontär. Vi har skämtat om att om någon skulle göra ett grävande reportage om arbetsförhållandena för de eldsjälsjournalister som har arrangerat årets grävkonferens, skulle det platsa i Uppdrag Granskning. Men, tur för mig har jag inte arrat, utan ska bara jobba arslet av mig under de intensiva seminariedagarna.

800 journalister från hela Norden samlas, det kommer bli trångt, intensivt och kvavt. Om någon släpper en bomb på Orkanen, Malmö Högskola, kommer halva journalistkåren stryka med, så vi får hoppas att något sådant inte händer…

Dagen har tillbringats med att vika 800 mappar, göra 800 namnskyltar, sortera 800 namnskyltar i bokstavsordning och sätta ihop 800 namnskyltar med mappar. När allt det var klart fick vi order om att byta ut schemana i alla dessa mappar. Då gjorde funktionärerna myteri, men efter lite näringsintag är det möjligt att det trots allt har blev gjort.Själv vet jag inte vad som hände, jag fick migrän av att sortera alla namnskyltar som började på S. Fruktansvärd bokstav! Jag åkte hem och försökte vila upp mig med lite sömn och träning. De krafterna som jag sparat nu lär behövas resterande tre dagar. Som funktionär på en stor konferens måste man vara förberedd på kaos.

Så varför gör jag detta? Jag betalar inte bara med min stackars rygg, utan även med bortfallen arbetsinkomst. Men svaret är enkelt: för att jag vill. Och saker man vill göra är så mycket lättare att betala med lite kortsiktig hälsa. Det värsta som kan hända är trots allt att jag blir så trött att jag missar lördagens fest och Guldspadeutdelning. Jag får vila upp mig efter helgen under veckan efter helt enkelt 🙂

Tyvärr finns  det också en mer beräknande anledning. Sannolikheten att få kvalificerat jobb, trots examen, är väldigt liten. Den höjs enormt av att få ett större nätverk. Jag hatarhatarhatar allt som har med beräknande att göra! Jag vill göra det här för att det är kul. Men, självklart är det också för att jag vill få kontakter som senare ger jobb. Det är ett gissel, detta med att göra sig själv till ett varumärke och att göra saker som ”ser bra ut på CV:t”. Men det är så vårt samhälle ser ut idag, så vad kan jag göra åt det?

Det vore till exempel fantastiskt om jag lyckades få en halvtids redigerartjänst i Skåne till hösten. Det skulle inte bara göra att de ekonomiska problemen i princip försvann. Det skulle också förebygga den vantrivsel som ofta infinner sig hos småbarnsföräldrar som inte har möjlighet att träffa vuxna människor. Av och till är det skönt att bli uppskattad för sin hjärna, inte bara sina egenskaper som någons privata mjölkkossa.

Framför allt får bebisen möjlighet att verkligen knyta an till sin far från första början. Av någon anledning verkar det inte vara så vanligt att båda föräldrarna halvtidsföräldralediga med spädbarn, men jag tycker det verkar perfekt. Det bästa av två världar.