Redan de gamla grekerna…

Det anses allmänt att den moderna vetenskapen har sin rot hos de gamla grekerna. Det var de som lade grunden för metoden att ta reda på saker genom att iaktta, istället för att låta andra auktoriteter bestämma hur saker och ting borde vara. Aristoteles (384 f.v.t-322 f.v.t) sägs vara logikens fader, men ändå är han skyldig till ett av de värsta logiska felsluten i historien.

En kvinna är som en steril man; honan är i själva verket hona på grund av ett slags oförmåga, d.v.s hon saknar förmågan att koka ihop sperma ur näringens slutprodukt på grund av kylan i sin natur. ”Honan” är i detta avseende en ”stympad hane”. – Aristoteles

Aristoteles menade att kvinnor inte har något med arvsmassan att göra. Kvinnor är enbart ett ämbar för mannens säd, och det är endast mannen som för arvsanlagen vidare. Aristoteles bortsåg alltså helt ifrån att det var lika vanligt att barn var lika sin mamma som sin pappa. Empirin är inte viktig. Aristoteles och de härskande var inte intresserade av en sanning byggd på empiri, och hittade därför på en egen. Detta är alltså logikens fader.

Och vad ledde dessa logiska felslut till? Det är givetvis inte bara Aristoteles fel att kvinnor i stadsstaterna i Grekland hade avsevärt kortare livslängd än männen, trots att männen konstant låg i krig. Det är inte hans fel att athenska flickbebisar frekvent mördades, att kvinnor av alla klasser var notoriskt undernärda (källa: morsans gymnasie-kvinnohistoriebok). Men en sådan idiotisk slutsats, att kvinnor inte har någon arvsmassa, att kvinnor är ofullständiga män, förstärkte ett systematiskt förtryck.

På senare tid har tidningarnas debattsidor fyllts av tyckare som tycker det ena eller det andra om ett trebokstavigt ord. Hen. För mig blir det naturligt att använda pronomenet ”hen” om min bebis eftersom könet är okänt. Det är obekvämt att kalla en person för ”den”, och helt enkelt fel att kalla hen för ”han” eller ”hon”.

Igår skrev den för mig okände skribenten John Järvenpää på GP Debatt om att ordet hen är skadligt för barnen. Detta eftersom ”naturvetenskapen ger starka belägg för genetiska och biologiska könsskillnader”. Även fast Järvenpää själv menar att dessa skillnader är små, är de ändå tydligen tillräckligt stora för att vi ska riskera att skada barnen om vi inte uppfostrar dem på olika sätt.

Om jag förstår Järvenpää rätt är det alltså av enorm vikt att förtrycka mäns förmåga att uttrycka känslor, och kvinnor möjlighet att röra sina kroppar. Varför är inte helt klart, men jag tolkar det som att han skyller den stora vågen av psykiska sjukdomar bland svenska ungdomar på förvirrade könsidentiteter.

Om jag förstår det rätt menar alltså Järvenpää att trots att vi har en stor generation 80-och 90-talister som är uppvuxna i en negligeringens, marginaliseringens och nedskärningarnas tidevarv, är det ”genusfolkets” fel att vi har psyksika problem. Och att enormt små biologiska könsskillnader är viktigare för vår identitet än en daglig medveten och omedveten indoktrinering i att kvinnor och män måste bete sig på olika sätt.

Järvenpää har rätt på en punkt. Det går att se att män och kvinnor beter sig olika på gruppbasis. Det är det ingen som motsagt. Det som är kontroversiellt är varför, inte att det är så. Men det som Järvenpää inte är så intresserad av att se, är att variationen inom grupperna ”män” och ”kvinnor” är så enorma att det inte går att säga någonting alls om individer utifrån den könsgeneraliseringen. Att biologin skulle vara den enda, eller ens den viktigare, variabeln i skapandet av kön bygger inte på empiri, utan på rent önsketänkande.

Således gör han samma logiska felslut om kvinnor och män som Aristoteles gjort 2400 år tidigare. Järvenpää vill att biologin ska vara viktigare än miljön, och därför är andra, enklare förklaringsmodeller inte intressanta. Bara han får hålla kvar vid sitt logiska felslut och fortsätta tro att kvinnor är från Venus, män från Mars.

Tack och lov har några henniskor svarat i samma tidning. Denna artikel har inte bara en föredömlig längd, utan framför allt ett bra och lättförståeligt innehåll. Svarsartikelns skribenter, Björn Lindgren och Tomas Martinsson från MP, sammanfattar vad min empiri säger mig.

Feminism och genuspedagogik handlar om att ge barn möjlighet att utvecklas i precis den riktning deras personlighet och vilja säger, utan att begränsas av könsrollernas snäva tvångströja.

Jag vill avsluta det här ganska långa inlägget med någonting en klok vän just skrev på Facebook:

Varför engagerar sig folk i att avstyra ett ord som saknas och behövs i svenska språket? Vi lägger ju till ganska meningslösa löpsedelsord titt som tätt, men vid hen tar det stopp. Vad är folk rädda för?

2 thoughts on “Redan de gamla grekerna…

  1. Karin Lindholm skriver:

    ”henniskor” – tack för det ordet, Emma!

    Jag har nog inte läst just den artikeln du refererar till, men en liknande som publicerades nyligen. Det roliga med deras resonemang är hur oerhört viktigt det är att använda ett ord – hon – för de med (tillkommande) häng upptill och ett annat – han – för dem med häng längre ner. De stackars barnen blir FÖRVIRRADE.

    Men HALLÅ 1.!! Känner de några barn eller??? Barn helt utan exponering för ”hen” blandar hejvilt mellan ”han” och ”hon”. De förstår inte att det finns någon mening att skilja på det.

    Men HALLÅ 2.!! Är det därför våra stackars grannar finländarna är ett så förvirrat släkte? Och alla andra folk som inte har ett ord för han och ett för hon. Det är så absurt, så här blir resonemanget åtminstone för mig som mest skrattretande. =)

    hihi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s