Reinfeldt lär oss om solidaritet

Det är genom prövningarna vi växer som människor. Jag måste säga att jag precis lärt mig någonting viktigt. Någonting om solidaritet. Jag, bortskämda unge som hittills trott att pengar växer på träd, upplever för första gången i livet hur det är att vara pank. Att ha en plånbok med inga sedlar i, och ett visakort som inte vill ge mig någon sedel att lägga i sagda plånbok.

Så slarvig och dålig person som jag är lade jag mina näst sista pengar på tandvård, något jag inte unnat mig på tre år. Mina allra sista slantar spenderades på att köpa dyr mat, som polska champinjoner för 29.90 kr/kg och en importerad kiwikorg för 13 kronor. Jag vet, lyx. Riktiga arbetare äter inte grönt.

Nu vill jag ta tillfället i akt att tacka Reinfeldt, vår statsminister, vårt skyddshelgon. Det är först nu, när jag själv upplever paniken över att faktiskt inte ha några egna tillgångar alls, som jag till fullo förstår mina medmänniskor. De två tredjedelar av Sveriges arbetslösa som, liksom jag, inte alls har rätt till a-kassa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s