Jag håller på att bli som min mamma

”Att bli som mamma” ses ofta som en oerhört negativ sak. Varför då? Varför skulle det egentligen vara negativt att bli som sin mamma? De flesta saker vi ärver av föräldrarna är onekligen positiva. Det är ingen som säger ”Oh, jag är så bra i skolan, jag håller på att bli som min mamma” eller ”mitt hår håller på att bli så tjockt och glänsande, jag håller på att bli som min mamma”.

Just nu vill jag inte värdera, men det har just gått upp för mig att vissa föräldratendenser dyker upp även hos mig.

För två veckor sedan, i min korridor, lämnade jag alltid skåpsdörrar öppna. Jag har verkligen aldrig brytt mig om någon ser min spaghetti, min sojafärs eller vinägerflaska. Däremot har föräldrarna inte varit lika nådiga. ”Så fort du kommer hem”, säger de, ”är alla skåpsdörrar öppna. Kan du inte stänga dem efter dig?”

Och jag tänker att, herregud, barnen svälter på Afrikas horn. Om det värsta som kunde hända dem var att deras dotter glömde stänga skåpsdörrarna i köket skulle de vara överlyckliga.

Så har vi nu flyttat till lägenhet. Helt plötsligt stör det mig om skåpsdörrarna i köket eller badrummet står på vid gavel. Från ingenting till ett enormt ordningssinne – på tio dagar. Inte dåligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s