Borrmaskinens symboliska värde

Jag skrev om skilsmässoboken Happy Happy igår, och en sak som flertalet medförfattare tog upp i sina skilsmässoskildringar är detta med att skruva upp hyllor. Att det var först efter skilsmässan som de fixade upp sina egna hyllor och skruvade ihop sina egna IKEA-möbler. Att det ligger ett stort värde i att kunna göra detta själv.

Jag kan faktiskt hantera en borrmaskin. Jag kan såga för hand och förstår grundläggande sladdläggning och montering. Visserligen är jag inte fantastiskt bra på det, men tillräckligt för att klara det själv. Och jag ser också ett enormt värde i det. En struntsak kan man tycka, men det är en struntsak med symbolvärde.

Nu, i vecka 22, kan jag utföra väldigt få bär- och byggsysslor. Det är faktiskt rätt deprimerande, att ryggen ska komma och förstöra min symboliska jämställdhet! Istället för att kånka lådor och bygga muskler har jag fått laga mat, plantera om blommor och göra saker i midjehöjd. Saker jag tycker om att göra, saker som jag i själva verket är bättre på än borrmaskiner. Men ändå. Jag vill både kunna reparera min cykel OCH kunna sy igen oönskade hål  i skrevet på mina byxor.

One thought on “Borrmaskinens symboliska värde

  1. Karin skriver:

    ”göra saker i midjehöjd”🙂🙂
    Puss för det Emma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s