Boktips: Att föda som en man

Jag har egentligen längtat efter barn länge. Redan i 17-årsåldern kunde jag  se på små sovande barn i bävernylonoveraller, och mitt hjärta smälte. Men det kändes fel på något sätt, ofeministiskt. Jag ska inte vilja skaffa barn tidigt, jag som är feminist.

Men det insåg jag snabbt att det var dumt tänkt. Feminismen går ut på att alla ska kunna bejakas så som de är. Om jag vill ha barn tidigt, fine. Om någon annan inte vill ha barn alls, fine. Faktum är att några av de tidigaste och viktigaste feministiska frågorna ju handla om att alla människor ska bli myndiga, få rätt att välja. Att kvinnor som blev misshandlade i sitt hem skulle ha rätt att skilja sig och ta med sig sina barn till exempel.

Det är först nu som det verkligen börjar. Det är nu som det är skarpt läge, nu som vi kan testa om de feministiska teorierna faktiskt fungerar i praktiken.

Själv tänker jag nästan inte alls på förlossningen än, men ändå tycker jag att Att föda som en man av Tove Karlsson är en av de bästa fackböckerna jag läst. Den avhandlar den svenska mödravården, både ur ett historiskt och ett internationellt perspektiv.

Sverige är till exempel ett av de i-länder som har flest sfinkterrupturer, alltså att man spricker hela vägen vid förlossning. 7-8 procent får en skada som gör en analinkontinent, alltså att man inte kan hålla sig från att fisa eller läcker bajs. Kul! Detta går att undvika mycket enkelt, men av ideologiska skäl utför många svenska sjukhus inte dessa enkla medel. (Uppdrag granskning har också gjort en mycket bra dokumentär om detta, som tyvärr inte finns i sin helhet på internet längre.)

Vad mer? Tove Karlsson menar att den svenska förlossningsvården är oerhört negativ till smärtlindring, trots att det inte finns några vetenskapliga belägg för att full smärtlindring skulle innebära större problem än ingen smärtlindring alls. I Frankrike får 70% av föderskorna epidural, i Stockholms län 58% och i Skåne där jag bor får endast tre av tio denna smärtlindring. Stora delar av förlossningsvården anser att det är bra och eftersträvansvärt att föderskor har förjävligt ont, eftersom det ”förbereder för moderskapet” och är en ”upplevelse”. Dessutom går det bevisligen att föda utan smärtlindring. Å andra sidan går det bevisligen att dra ut tänder och amputera ben utan smärtlindring också. Ska vi även erbjuda dess patientgrupper en ”naturlig operation”?

Jag tycker att ”Att föda som en man” är en enormt bra bok och rekommenderar den starkt för alla som är gravida eller funderar på att bli det. Den har förberett mig på vad jag kan förvänta mig av mödravården, och kunskap ger möjlighet för mig att kunna göra informerade val, och möjlighet att argumentera bättre om sjukvården försöker pracka på mig sin egen ideologi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s