Redan de gamla grekerna…

Det anses allmänt att den moderna vetenskapen har sin rot hos de gamla grekerna. Det var de som lade grunden för metoden att ta reda på saker genom att iaktta, istället för att låta andra auktoriteter bestämma hur saker och ting borde vara. Aristoteles (384 f.v.t-322 f.v.t) sägs vara logikens fader, men ändå är han skyldig till ett av de värsta logiska felsluten i historien.

En kvinna är som en steril man; honan är i själva verket hona på grund av ett slags oförmåga, d.v.s hon saknar förmågan att koka ihop sperma ur näringens slutprodukt på grund av kylan i sin natur. ”Honan” är i detta avseende en ”stympad hane”. – Aristoteles

Aristoteles menade att kvinnor inte har något med arvsmassan att göra. Kvinnor är enbart ett ämbar för mannens säd, och det är endast mannen som för arvsanlagen vidare. Aristoteles bortsåg alltså helt ifrån att det var lika vanligt att barn var lika sin mamma som sin pappa. Empirin är inte viktig. Aristoteles och de härskande var inte intresserade av en sanning byggd på empiri, och hittade därför på en egen. Detta är alltså logikens fader.

Och vad ledde dessa logiska felslut till? Det är givetvis inte bara Aristoteles fel att kvinnor i stadsstaterna i Grekland hade avsevärt kortare livslängd än männen, trots att männen konstant låg i krig. Det är inte hans fel att athenska flickbebisar frekvent mördades, att kvinnor av alla klasser var notoriskt undernärda (källa: morsans gymnasie-kvinnohistoriebok). Men en sådan idiotisk slutsats, att kvinnor inte har någon arvsmassa, att kvinnor är ofullständiga män, förstärkte ett systematiskt förtryck.

På senare tid har tidningarnas debattsidor fyllts av tyckare som tycker det ena eller det andra om ett trebokstavigt ord. Hen. För mig blir det naturligt att använda pronomenet ”hen” om min bebis eftersom könet är okänt. Det är obekvämt att kalla en person för ”den”, och helt enkelt fel att kalla hen för ”han” eller ”hon”.

Igår skrev den för mig okände skribenten John Järvenpää på GP Debatt om att ordet hen är skadligt för barnen. Detta eftersom ”naturvetenskapen ger starka belägg för genetiska och biologiska könsskillnader”. Även fast Järvenpää själv menar att dessa skillnader är små, är de ändå tydligen tillräckligt stora för att vi ska riskera att skada barnen om vi inte uppfostrar dem på olika sätt.

Om jag förstår Järvenpää rätt är det alltså av enorm vikt att förtrycka mäns förmåga att uttrycka känslor, och kvinnor möjlighet att röra sina kroppar. Varför är inte helt klart, men jag tolkar det som att han skyller den stora vågen av psykiska sjukdomar bland svenska ungdomar på förvirrade könsidentiteter.

Om jag förstår det rätt menar alltså Järvenpää att trots att vi har en stor generation 80-och 90-talister som är uppvuxna i en negligeringens, marginaliseringens och nedskärningarnas tidevarv, är det ”genusfolkets” fel att vi har psyksika problem. Och att enormt små biologiska könsskillnader är viktigare för vår identitet än en daglig medveten och omedveten indoktrinering i att kvinnor och män måste bete sig på olika sätt.

Järvenpää har rätt på en punkt. Det går att se att män och kvinnor beter sig olika på gruppbasis. Det är det ingen som motsagt. Det som är kontroversiellt är varför, inte att det är så. Men det som Järvenpää inte är så intresserad av att se, är att variationen inom grupperna ”män” och ”kvinnor” är så enorma att det inte går att säga någonting alls om individer utifrån den könsgeneraliseringen. Att biologin skulle vara den enda, eller ens den viktigare, variabeln i skapandet av kön bygger inte på empiri, utan på rent önsketänkande.

Således gör han samma logiska felslut om kvinnor och män som Aristoteles gjort 2400 år tidigare. Järvenpää vill att biologin ska vara viktigare än miljön, och därför är andra, enklare förklaringsmodeller inte intressanta. Bara han får hålla kvar vid sitt logiska felslut och fortsätta tro att kvinnor är från Venus, män från Mars.

Tack och lov har några henniskor svarat i samma tidning. Denna artikel har inte bara en föredömlig längd, utan framför allt ett bra och lättförståeligt innehåll. Svarsartikelns skribenter, Björn Lindgren och Tomas Martinsson från MP, sammanfattar vad min empiri säger mig.

Feminism och genuspedagogik handlar om att ge barn möjlighet att utvecklas i precis den riktning deras personlighet och vilja säger, utan att begränsas av könsrollernas snäva tvångströja.

Jag vill avsluta det här ganska långa inlägget med någonting en klok vän just skrev på Facebook:

Varför engagerar sig folk i att avstyra ett ord som saknas och behövs i svenska språket? Vi lägger ju till ganska meningslösa löpsedelsord titt som tätt, men vid hen tar det stopp. Vad är folk rädda för?

Annonser

Bra förhållningstips mot telefonintervjuare

Mitt jobb som telefonintervjuare är för det mesta rätt trevligt. Folk är nästan alltid trevliga och det är mycket färre som är negativt inställda än vad jag trodde innan. Men, det finns några få som inte är så snälla. Alla som inte gillar okända människor som ringer upp, läs gärna detta lite snabbt.

1. Vi kan inte läsa tankar – 1
Om du säger ”ring senare” tolkar vi det som ”ring senare”. Faktiskt. Om du istället menar ”nej tack, jag är inte intresserad”, säg då ”nej tack, jag är inte intresserad”. Om du säger det kommer telefonintervjuaren på andra sidan att registrera dig som ”vägrar vara med i marknadsundersökningar”, och du kommer aldrig bli uppringd igen. Men om du säger ”försök senare” kommer datorn inte så oväntat ringa upp och störa dig igen.

2. Vi kan inte läsa tankar – 2
Vi kan inte veta om du äter/har sovande barn/har lunginflammation innan vi ringt. Det enda vi kan göra då är att be om ursäkt och hoppas att vi inte stört allt för mycket.

3. Vi har inget val
Det är inte snällt att bli arg på den som ringer upp, i alla fall inte om hen är artig och trevlig. Den personen gör bara sitt jobb, och skulle med stor säkerhet förtjäna sitt uppehälle på ett mer traditionellt sätt om hen bara hade möjligheten.

4. Vi har inget med NIX att göra
Marknadsundersökningsföretag tar inte hänsyn till NIX. Detta eftersom att många som hatar försäljare ändå är intresserade av att vara med i undersökningar. Återigen är det inte den enskilda telefonisten man borde bli arg på.

5. Skäll på chefen, inte knegaren
Om du tycker att ett telefonföretag beter sig som skit, be att få telefonnumret till supervisor/platschef. Till skillnad från de enskilda anställda har supervisorn viss möjlighet att påverka hur företaget sköter sina affärer.

Sjuknärvaro

Jag har fortfarande feber, men vad hjälper det. Om två timmar ska jag vara mitt trevligaste jag i en telefonväxel, och jag tänker inte sjukskriva mig. Om jag hade haft rätt till sjukpenning hade jag kanske prioriterat annorlunda, men det är inte läge att sjukskriva sig när man är helt ny på ett jobb där alla alltid är timanställda. I mitt kontrakt står det att de i princip har rätt att säga upp mig exakt när som helst utan anledning. Nu tror jag väl inte det händer så ofta, men klausulen står likväl där och skrattar oss alla i ansiktet. Så det är bäst att pallra sig iväg och vara glad att rösten håller. Och egentligen är det ju inte mer ansträngande att sitta framför en dator och prata telefon i sex timmar än att sitta hemma och slösurfa, vilker vore alternativet.

Sjuknärvaro är jag annars van vid. I fyra och ett halvt år hade jag den ganska glassiga statusen humaniora- och samhällsstudent, vilket medförde en (lite väl) chill tillvaro. Det som man dock fick lära sig snabbt var det här med sjuknärvaro. När 200% studietakt motsvarar sex timmars undervisning vill man inte gärna missa ett obligatoriskt seminarium för en futtig influensas skull. Eller, när man inte har läst någonting alls till en kurs vars hemtenta ska in om en vecka, tar man sig i kragen alldeles oavsett om ögonen blöder eller ej. Så det ska nog gå bra ändå!

Snörvel

Förkylningar är bland det tråkigaste jag vet. Jag får nästan alltid max en halv grads feber och rinnig näsa, vilket gör att jag är för frisk för att vara sängliggande, men för sjuk för att kunna göra något alls. Resultatet? Uttråkning.

Märkligt nog har jag varit ovanligt befriad från infektionssjukdomar under tiden jag varit gravid. Andra, kroppsegna grejer som migrän, illamående och ländryggsont är vanligt, men jag har av någon konstig anledning blivit förskonad minst två förkylningar som jag vanligtvis borde ha fått. Nu har jag alltså första förkylningen på över ett halvår, så jag borde kanske inte klaga. Men vad vore livet utan klagan? Jovisst, alldeles grått och tråkigt.

Som lök på den gnälliga laxen kan jag inte sova om jag inte kan andas perfekt genom näsan. Istället ligger jag och får panik över att slemhinnorna är så enormt svullna, och kan inte komma på någonting som hjälper. Men, fy den som ger sig. Efter att ha hävt ur mig all min klagan hos Mats kommer jag själv på vad jag ska göra.

I Sverige när man blir förkyld finns det två läkemedel att använda: ipren och näsdroppar. Men det förstnämnda får man inte äta som gravid, och mina ömtåliga slemhinnor börjar blöda även av bebis-koncentrationen av nässpray. Kul. För några år sedan lärde jag mig dock att koksaltlösning fungerar ganska bra, så nu blandar jag en deciliter kroppsvarm lösning och sprutar upp – men det funkar i ungefär fem minuter.

Så vad var det jag kom på? Jo, när jag bodde i Tyskland märkte jag en stor kulturell skillnad vad gäller förkylning. Så fort någon ens nämnde förkyldning hade alla minst fem egna huskurer som var dunder mot förkylningssymptom. Och särskilt en kur är helt fantastisk: förkylningsbad.

Det hela är mycket enkelt. 1. Köp hem eukalyptusolja. 2. Lägg dig i badet med eukalyptusolja. 3. Känn hur det plötsligt är enormt enkelt att andas.

Effekten är naturligtvis kortvarig, men det är ack så underbart att ligga i badet och omslutas av en angenäm doft av farmors halstabletter.

Nu hoppas jag i vart fall att förkylningen är borta till imorgon, alternativt att den inte sätter sig på halsen. Jag har nämligen fått hela 30 timmars jobb nästa vecka! Genom att vara uppbokad i telefon med random människor varenda eftermiddag/kväll samt söndag kommer jag att tjäna knappt 3 000 kronor brutto. Wow. Rik blir jag.

Reinfeldt lär oss om solidaritet

Det är genom prövningarna vi växer som människor. Jag måste säga att jag precis lärt mig någonting viktigt. Någonting om solidaritet. Jag, bortskämda unge som hittills trott att pengar växer på träd, upplever för första gången i livet hur det är att vara pank. Att ha en plånbok med inga sedlar i, och ett visakort som inte vill ge mig någon sedel att lägga i sagda plånbok.

Så slarvig och dålig person som jag är lade jag mina näst sista pengar på tandvård, något jag inte unnat mig på tre år. Mina allra sista slantar spenderades på att köpa dyr mat, som polska champinjoner för 29.90 kr/kg och en importerad kiwikorg för 13 kronor. Jag vet, lyx. Riktiga arbetare äter inte grönt.

Nu vill jag ta tillfället i akt att tacka Reinfeldt, vår statsminister, vårt skyddshelgon. Det är först nu, när jag själv upplever paniken över att faktiskt inte ha några egna tillgångar alls, som jag till fullo förstår mina medmänniskor. De två tredjedelar av Sveriges arbetslösa som, liksom jag, inte alls har rätt till a-kassa.

3280 gram och 51 cm, om någon bryr sig

Jag är rätt uppiggad över att mitt Facebook-flöde innehåller så enormt lite kunganyheter. Det var bara en person som hade kommenterat att Victoria fött. Så jag gick in på Aftonblaskan och såg presskonferensen, och Playrapport där de hade struntat i nyheten helt.

Väldigt tyst om bebisen alltså. Men ointresse-priset fick ändå Mats:

Jag: Mats, det har kommit en kungabebis!
Mats: Var då?
Jag: eh… vet du inte det?
Mats: Vadå, i Sverige?
Jag: Ja.
Mats: Vem har fått en bebis? Kungen?
Jag: …
Mats: Drottningen? Kronprinsessan?
Jag: gissa…
Mats: Men jag vet inte. Jag har väl viktigare saker för mig än att läsa tidningar…

Nog för att kungahuset har blivit mer progressivt, men det ska till innan de låter Kungen föda barn. Och visst, Drottningen är ju lyft, men jag undrar vilken operation som skulle göra en 70-årig kvinna fertil.

Frisktandvården är ju faktiskt rätt bra!

Länge länge har jag undvikit den. Den hemska. Den dyra. Folktandvården.

För det borde vilken politiker som helst förstå: om någonting är gratis tills man är 20 och sedan helt plötsligt fruktansvärt dyrt, är detta någonting inget låginkomsttagare prioriterar. Liksom, tv-licens, tidningsprenumeration och tandvård är det som faller bort allra först.

Som gravid förväntas man få sämre tandhälsa. Dels beror det på att man börjar äta mer, sämre och oftare men det beror också på hormoner. Så jag visste att det var ofrånkomligt. Som den tråkmåns jag är önskade jag mig ett tandläkarbesök i födelsedagspresent (i oktober) och sedan dess har jag inte haft tid/glömt/förhalat att beställa tid. Men igår beställde jag tid hos den enda folktandvården som tar emot nya patienter, och förväntade mig en väntetid på 4-8 veckor. Döm om min förvåning när jag blev inbokad dagen därpå.

Efter att ha kört vilse några gånger kom jag till slut fram till folktandvården i grannstadsdelen, där jag blev mottagen av en trevlig tandläkare som påminde om komikern Valle från Rikets sal (OBS: bara dialekten var lik. Sketchen har INGENTING med vårt möte att göra. INGENTING.)

Resultatet? Efter ganska mycket pet kunde de konstatera att de flesta av mina tänder är u.a (utan anmärkning), samt att tand 2.4 saknas (fast det visste jag redan, jag var nämligen med när den drogs ut). Trots tandställningstråd och graviditet såg allt bra ut. Jag antar att det är en naturlig följd av att ha haft tandställning i fem år, varav dubbel räls i ett och ett halvt. Det är inte så lätt att fuska då, för då får man konstiga matrester i svalget när man ska sova.

Det hela gick på ett oväntat lågt pris, och min frisktandvårdsförsäkring är också rätt billig. 30 spänn i månaden första året, därefter 55 kronor. Jag har fått det på autogiro så jag slipper frestas att inte betala. På köpet fick jag också en rysligt ful frisktandvårds-tshirt, vit med ovanstående bebisrosa text. Men eftersom bebisrosa är Mats favoritfärg kan han få den av mig. Alternativt använder jag den som  nattlinne.

Så omdömet? Mycket bra. Det finns faktiskt ingen anledning att undvika tandvården. Och oavsett vad man tycker ideologiskt sett om att tandvården inte är lika billig som annan vård, har ändå nästan alla råd med 55 kronor på autogiro.