Vad blir det för sort?

En väldigt vanlig fråga som kommer direkt efter ”grattis till graviditeten!”, är denna.

Random person: ”Vet du vad det är för sort?” alternativt ”Vad vill du att det ska bli?”
Jag: ”Tja, på ultraljudsbilderna var det i alla fall en människa, och det är vad jag vill ha också. Fast jag kan tänka mig en liten gullig björnunge också.”

Då ser de oftast lite roat stötta ut, och tror inte jag har förstått frågan. Jag får precisera mig och med kraft säga att jag verkligen inte bryr mig om könet, innan de slutar fråga.

Fast det är inte sant att jag inte är intresserad av könet. Jag är extremt intresserad av kön, och dekonstruktionen av det. Jag vill ge mitt barn så stora möjligheter jag kan att utvecklas till en trygg individ med hög livskvalité. Varje dag ser jag prov på hur samhällets uppdelning av barn i snäva normer har skadat oss alla. Det är vår plikt som föräldrar att motverka dessa normer.

Om det blir en flicka blir vårt uppdrag som föräldrar att se till att hon får sin självbild  genom saker hon är bra på, inte hur hon ser ut.

Men jag vill faktiskt inte att förutfattade meningar om de olika könens egenskaper ska påverka mitt barn. Det finns tjejer som är ”naturligt söta”, alltså uppfyller det för tiden rådande idealet utan problem. De flesta tjejer är inte sådana, och med tanke på hennes genuppsättningen är sannolikheten väldigt låg att hon kommer bli konventionellt snygg. I tidningarna läser vi hela tiden om hur allt yngre tjejer får ätstörningar. Om tjejer som går in i väggen av för mycket press att vara alla till lags och alltid göra rätt. Om unga tjejer som låter sig utnyttjas sexuellt, i utbyte mot lite enkel bekräftelse.

Jag vill att min flicka ska må bra i sig själv och får en relation till mat, till sex och till prestation som är på hennes egna villkor. Det kommer hon inte få om vi, föräldrar och samhälle, tvingar in henne i en norm som inte passar henne.

Min uppfattning är att mansrollen är snävare än kvinnorollen. Kvinnors frigörelse har varit en kamp i hundratals år, men män som grupp har väldigt sent förstått att de också förlorar på att könen behandlas olika.

Om det blir en pojke blir vårt uppdrag att se till att han accepterar och har kontakt med sina känslor, att han är lyhörd och ser andra människor.

Varför? Män löper större risk att bli våldsamma,eller ensamma. Typ 98% av våra fängelsekunder är män, och självmordsrisken är högre bland män än bland kvinnor. Jag har alltför många gånger sett med egna ögon hur uppfattningen att pojkar inte gråter har skadat män i min närhet. Människor som inte kan gråta skär sig i armarna för att förlösa sina känslor eller börjar knarka för att stänga inne dem. I princip alla terrorister, skolskjutare,serieskyttar och allmänna massmördare är män. Undantag finns, som de Röda Arméfraktionen eller de svarta änkorna i Tjetjenien, men de är extremt få.

Så, sammanfattningsvis: visst är jag intresserad av kön. Beroende på vilket kön mitt barn har kommer jag viljagha olika fokus på uppfostran. Det är inte så att jag tror att män måste vara mer känslomässiga än kvinnor. Men jag tror att jag som förälder måste lägga mer krut på vissa saker beroende på kön, eftersom samhället kommer underlätta eller försvåra utvecklingen av vissa egenskaper hos respektive kön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s