Varför innefattas jag inte av trygghetssystemen?

Eftersom den verkar efterfrågad, kommer här den långa historien om anledningen till att jag inte har rätt till trygghetssystem. Min historia är mycket vanlig, och jag har hela tiden gjort rationella val. Jag är inte alkis eller shoppingberoende, jag har inga orimliga krav. Jag vill bara att den stat som jag betalar skatt till ska ge mig den grundtrygghet de allra flesta har rätt till.

Innan jag var 18 tyckte jag inte det var någon idé att söka jobb alls. Jag klarade mig utmärkt bra på barnbidraget, och tyckte inte det var värt att jobba för de slavlöner som faktiskt är tillåtna när man är under 18.

2007 kom studenten. Jag visste vad jag ville studera, så jag såg ingen anledning att vänta med det. Efter min utbildning, Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram, fick statistiskt sett typ 98% av studenterna kvalificerade jobb. Inte kattpiss? Varför skulle jag oroa mig för min egen skull?

Däremot oroade jag mig för samhällets skull. 2007 var året då tidningarna på allvar började skriva om hur svårt det var att få jobb. Jag hade sett andra människor ta ett sabbatsår som mest blev ett miserabelt hängande hos föräldrarna i nervös väntan på att kanske bli uppringd klockan 7 för att börja arbeta en halvtimme senare. Sådana förhållanden är inte värdiga, men de är realiteten för nästan varenda 80-talist. Förutom mig då. Med min exceptionellt låga hyra, vegetariska storkok och allmänt antikonsumistisk livsstil kunde jag till och med spara på CSN. Det ledde till att jag inte var tvungen att jobba då heller.

Efter ett år på universitetet flyttade jag till Berlin. Det var ett ”karriärmässigt smart drag”, eftersom språkkompetens är något som efterfrågas över allt. ”Ser bra ut på CV:t”, alltså. Under några veckor där jobbade jag svart på barer i Friedrichshain, men det var inget för en rökallergisk halvnykterist som får huvudvärk av att vara uppe senare än två… Jag läste ett gäng kurser istället, och sköt upp dagen jag skulle behöva tjäna pengar ytterligare.

Efter Berlin var det tänkt att jag skulle tillbaka till Göteborg, fortsätta på min utbildning och gå Nationalekonomi. Men det lät alldeles för deprimerande. Jag stack till Lund istället, studerade humanekologi och var bostadslös i två månader. Sen fick jag bostad, och pojkvän. Humanstiska studier i Sverige är grymt understimulerande. Jag känner inte en enda humanist som någonsin läst hela sin kurslitteratur. Trots att de har all tid i världen att göra det.

Under hela tiden på universitetet har jag sökt ströjobb, men det finns alltid en miljon andra sökande med erfarenhet från när de började jobba på farsans kontor som 15-åringar. Eftersom mina föräldrar är universitetsanställda har de inte kunnat hålla på med sådan svågerpolitik, och jag har heller aldrig behövt så mycket pengar.

För ett och ett halvt år sedan valde jag mellan att börja på Författarskolan på LU och Jounalistprogramemet på samma skola. Efter mycket ångest valde jag journalistik. Programmet var ett halvår kortare och framför allt en yrkestitel som folk förstår. Som humanekolog får man för det mesta kommentaren ”Åh, det låter intressant. Vad är det?”

Under varenda sommarlov har jag sökt jobb, ganska många jobb. De senaste tre somrarna har jag haft en aktiv vilja att jobba, men vad hjälper det? Till och med ”ungdomsjobben” är svåra att få.

Vår generation vet om att det inte är något som helt problem att få jobb. I alla fall så länge man inte förväntar sig att få betalt för det också. Vi gör en miljon saker som ”ser bra ut på CV:t”. Mitt CV ser skitbra ut, för jag har jobbat ideellt sen jag var 16 med saker jag brinner för och tror på. Ändå får jag inte jobb.

AMS är fullt av människor som, liksom jag, hela tiden gjort rationella val. Skaffat en gedigen utbildning. Jobbat ideellt. Är språkbegåvade, arbetsföra och vanligtvis inte ens fackanslutna.

Trygghetssystemen är uppbyggda kring att folk har jobb, sen blir arbetslösa och får 80% av lönen. Men vi är en enormt stor skara som aldrig har jobbat. 80% av 0 är 0. Det är också vanligt med korttidsarbetslöshet mellan studiernas avslut och att man får ett kvalificerat jobb. Men under denna period har man inte rätt till a-kassa.

Vi studerar i brist på annat. Vi skjuter upp punkten då de måste betala tillbaka sina kvartsmiljonskulder till CSN så länge vi kan. Trots kandidat eller master fortfarande lever vi på mammas och pappas pengar.

3 thoughts on “Varför innefattas jag inte av trygghetssystemen?

  1. […] förra inlägget skrev jag om varför jag inte har rätt till bidrag nu. Men sen när barnet kommer då? Då har jag […]

  2. Jag tycker du befinna dig i ett olycklig kärleksförhållande med samhället. Det gjorde jag också när jag fick barn vid 21. Det kändes så förnedrande att hämta ut de där 4500 kronorna på banken varje månad. Jag önskade mig bekräftelse på att jag var en värdefull medborgare, men samhället förhöll sig kallsinnigt till mina böner om att bli sedd som något annat än värdelös. Då bestämde jag mig steg för steg för att göra slut med samhället. Idag är vår relation enbart strikt affärsmässig. Får jag några pengar tackar jag och tar emot, får jag inga pengar tänker jag bara ”jag gillar inte dig heller”. Jag tillåter inte längre samhället att påverka min självbild med hjälp av sin omfördelning av skattepengar.

    Detta beslut känner jag mig mycket nöjd med när jag ser kommentarerna på din Newsmillartikel. Vårt samhälle vimlar bevisligen av människor som anser att de som följer den absolut rätta vägen ska ha och ha och ha och alla andra kan vara glada om de har mat och någonstans att bo. Det känns säkert jättebra för alla insiders att känna att de är perfekta samhällsmedborgare när de tar emot 25 000 kronor i månaden för att göra samma sak som yngre föräldrar får 5000 kronor för. Men det innebär inte att vi ska hjälpa dem genom att känna oss dåliga i samma grad som de känner sig nöjda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s