Newsmillkommentarer, del 3

Så, nu har jag tid att sitta ner och kommentera intressanta kommentarer mer specifikt.

Maya Dunkels:

Men bara för att hon inte skriver om en pappa så betyder det inte att det inte finns en snubbe i bilden.. och även om det inte finns det: vad fan spelar det för roll? Det märks att det kommer bli ett älskat barn!

Det här är ett typiskt exempel på en kommentar om min person som jag tar till mig, trots att vi inte känner varandra. Tack🙂

Mikael svarar till Maya Dunkels och mig:

#12 Fanns det det skulle dom ekonomiska bekymren inte vara lika uttalade (oavsett om det var en ”snubbe” eller ”snubba” som åsyftades).

#11 Trots att ”domen” kan låta hård här på Newsmill är alla självklart glada åt ett älskat barn som kommer till världen. Mitt försvar av systemen till trots önskar jag dig ett lycka till och GRATTIS!!

Jag tycker om människor som trots meningsskiljaktigheter ändå är trevliga och respektfulla. Bra där!

Om jag hade varit ensamstående hade läget varit om möjligt ännu värre. Jag skriver inte detta för att jag tycker (så värst) synd om mig själv, utan för att det handlar om ett systemfel att unga inte kan försörja sig själva på sätt som var självklara för några år sedan, alltså genom arbete och vid behov bidrag.

Johan Bertilsson:

Tycker att du är ett föredöme som mamma åldersmässigt —

Sen så uppfattade jag det som att din pojkvän inte är far till detta barnet när du kommenterade min kommentar på din blogg?

Trenden att man vill ha barn utan att blanda in en fysisk manlig person verkar bli allt vanligare idag. Varför ska man ha en man när han ändå är så feminiserad idag och knappast utgör en fördel för en nymodern kvinna som kan göra allting själv och klara sig utan honom. En inte helt oproblematisk situation minst sagt, särskilt för barnet.

Min pojkvän är far till barnet, i alla fall så vitt jag minns😛. Jag ser fördelen med att vara flera målsmän främst eftersom man kan dela på arbetet och ge mer kärlek. Jag tror inte att män och kvinnor kompletterar varandra.

Ann-Helena Rudberg börjar och slutar med lite pepp, däremellan kommer:

Alla barnen är vuxna nu och jag själv är pensionär. Det kostar omkring 1 miljon (kommer säkert att kosta 1,5 miljoner för ditt barn) att uppfostra ett barn. Ingen annan än du och pappan kommer att betala detta. Det finns inga socialförsäkringssystem för sådant och har aldrig funnits. Och du kommer att bli glad ifall du har några du kan ärva eller ifall du har några som vill ställa upp som barnvakt ibland. Föräldrar kanske.

Socialförsäkringssystem specifikt för gravida har aldrig funnits, det är sant. Däremot fanns ingen arbetslöshet när du och mina föräldrar var unga, vilket ledde till att de hade rätt till a-kassa. Dessutom var reglerna om a-kassa för studenter snällare. Socialförsäkringssystemen är inte byggda för vår tid, och monteras dessutom ned av ideologiska, inte av samhällsekonomiskt rationella skäl.

Mikael:

Om alla ska skaffa 2-3 barn innan dom är färdigutbildade och börjar jobba och betala skatt och dessutom kvitterar ut massor med skattepengar för detta, kommer inte ekonomin gynnas positivt.

En annan sak jag reagerat på är hur författaren påpekar att hon inte kommer att ”belasta” systemen. Hur vet hon det, även hon eller barnet kan bli sjuk. Hon kanske träffar en man när hon är runt 35 år som hon vill skaffa fler barn med.

Vem har pratat om 2-3 barn när som helst? Jag har pratat om ett specifikt fall, mitt, inget annat. Jag har heller inte skrivit att jag inte kommer ”belasta” systemen, jag har skrivit att jag statistiskt sett inte kommer göra det. Stor skillnad. Men det är klart, det är roligare att kommentera än att läsa vad folk faktiskt skriver…

Mikael igen:

Trygghetsnarkomanin i Sverige måste få ett slut! Avgiftning behövs. Författaren pratar också om ”amerikanska nivåer”. Själv har jag bott i USA och anser att amerikaner är kreativare och bättre på problemlösning än svenskar som helst skyller på staten och gnäller efter mer bidrag.

Du är välkommen att följa min blogg, där jag skriver om alla kreativa sätt jag någonsin kan komma på att försörja mig själv.  Och jag gnäller inte efter mer bidrag, jag gnäller om bidrag över huvud taget. De flesta har rätt till bidrag, både arbetande och alkisar. Men inte f.d studenter med fil kand.

Pål Börje sätter huvudet på spiken:

Som det är nu så måste du som ung person ha något av detta:
• Rika föräldrar – som arbetar, alltså arbetare.
• Stort arv
• Vunnit mycket på spel

Eller som dom säger i USA ”1%”.

Sandhamn skriver:

Det hade nog känts mera O.K. att läsa din text om de ekonomiska problem man kan få när ersättningen vid föräldraledihet blir så liten för en del nyblivna föräldrar om du inte hade viftat med aborten i samma text. Därmed kändes din text nästan som ngt slags obehaglig utpressning.

Vem är det tänkt att jag ska pressa ut? Anders Borg? Tror du regeringen surfar runt på internet för att se vad unga akademiker har att säga? Jag pekar på ett systemfel och dess konsekvenser. Inte utpressning,  utan debatt.

2 thoughts on “Newsmillkommentarer, del 3

  1. Linda skriver:

    Hej Emma!
    Grattis till din graviditet och väntade barn! Jag har med stort intresse läst din artikel och efterföljande kommentarer.

    En liten fundering bara: jag är 37 och i processen att försöka skaffa mitt första, sedan många år efterlängtade barn. Inte för att jag själviskt gjort karriär först eller för att jag vill bli en ”gammal” mamma, utan för att jag helt enkelt inte träffat någon som jag vill leva med förrän nu. Vi finns också. Vi som av olika anledningar inte kunnat få barn vid 23.

    Att läsa att vi kostar samhället pengar i onödan för vi skulle kunnat skaffa barn tidigare gör mig ledsen att läsa. Så är det inte för alla. Grova generaliseringar är onödigt.

    Lycka till med ert barn, ni kommer att hitta vägar att fixa det galant! Det har människor gjort i alla tider och under alla förutsättningar. Vi är otroligt bortskämda här i Sverige, med lite uppfinningsrikedom behöver man inte så mycket pengar😉

    • EmmaLi skriver:

      Hej Linda!
      Självklart är det inte meningen att klanka ner på någon annan för sitt livsval. Det har jag heller inte gjort, däremot har jag lyft det faktum att det är en samhällsekonomiskt större kostnad att skaffa barn gammal än när man är ung.

      Grattis till barnet, när det kommer! Om det är nu som det passar för dig så är det så, och det är bara att gratulera. Man kunde ju hoppas att samhället var anpassat för att kunna hjälpa både dig och mig, oavsett våra livsval.

      Det som är problemet att samhällssystemen inte är anpassade efter dagens ungas förutsättningar. Mer om det i nästa inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s