Abort är individens, inte samhällets, rättighet

Inom kort kommer jag att få en debattartikel rublicerad på  Newsmill, och inför det vill jag klargöra något som jag tror det kommer bli en del missförstånd om. Det här med att faktiskt läsa vad som står är inte så intressant för många människor på internet. Folk kommer bli upprörda av rubriken och sedan skita i innehållet i texten.

Jag förväntar mig ungefär dessa negativa reaktioner:
1. Använd kondom, idiot.
2. Du är bortskämd och en parasit på samhällskroppen.
3. Du är en ond kristdemokrat/abortmotståndare

(Sen kommer jag givetvis få positiva reaktioner också, men de är inte lika viktiga att fokusera på i förhand för en pessimist som jag…)

De första två punkterna har jag redan avhandlat på bloggen, så de låter jag vara just nu. Tredje punkten, min syn på abort, är inte relevant för artikeln men kommer ändå antagligen lyftas. Därför tänkte jag klargöra min ståndpunkt här.

Utgångspunkten är att alla individer har rätt att bestämma över sin egen kropp. En enkel följd av det blir att alla har rätt att behålla ett embryo som satt sig i ens livmoder, likaväl som de har rätt att ta bort det.

Frågan om när livet uppstår är en filosofisk sak som inte går att bevisa åt endera hållet. Därför måste det vara upp till var och en att ta sitt eget beslut.

Följderna av abortförbud är förödande. Globalt sett är graviditet den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor mellan 15-39. Det utförs ungefär 20 miljoner illegala aborter i världen, och det är i princip lika vanligt oavsett om det är legalt eller inte. Skillnaden är att abort är livsfarligt i länder där det är illegalt. Och medan stigmat på aborterande kvinnor är illa, är det helt icke-existerande bland oansvariga män.

Följderna av aborttvång är likaledes fruktansvärda. Jag hittar inga officiella uppgifter från någon myndighet eller universitet, så jag vill inte uttala mig om exakt vilka problem det ger upphov till. Jag kan bara gå till mig själv. Jag var rysligt rädd innan jag fattade det slutgiltiga beslutet att behålla barnet. Det jag främst var rädd för var psykisk instabilitet och ånger. Jag såg mig själv i framtiden, ledsen, arbetslös och utan skyddsnät. Och till på köpet utan ett barn, som jag i princip ville ha! Nej, bättre då att vara arbetslös, utan skyddsnät men med en halvklon av mig själv som livsprojekt och motivation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s