Vägen till lägenhet

För bara några dagar sedan såg det mörkt ut på bostadsfronten för mig och Mats. Hela grejen att bli med barn var chockartad för alla, och det gick liksom inte att tänka på mer än en livsomvälvande sak i taget. Skulle vi verkligen flytta ihop? Vi trivdes ju så bra på våra korridorer, och ingen ville lämna det egna hemmet. Men, även vi insåg att det inte är särskilt praktiskt att ha barn när vårdnadstagarna bor en halvmil ifrån varandra. Klart vi måste flytta ihop.

Då kom nästa problem. Hur då? Lund är inte direkt känt för att slänga mysiga billiga boenden åt på folk bara sådär. Vi konstaterade snabbt att båda hade förlorat våra platser i den kommunala bostadskön. Det är i princip omöjligt att få lägenhet på min nation om man inte är förtroendevald (vilket jag slutade vara i november). Och Akademiska Föreningen, AFB, har bara lägenheter hopplöst långt utanför stan.

Till råga på allt berättade AFB:s telefonist för Mats att de inte hade någon förtur för barnfamiljer, trots att det står på hemsidan att de har det.

Gråt och förtvivlan. Nu när vi väl bestämt oss var det enormt jobbigt att inte kunna flytta ihop nu, omedelbums. Vi engagerade alla människor vi kände, men kom inte närmare en lägenhet för det.

Så plötsligt, strax efter nyår, ringde en bekant och berättade att de skulle lämna sin fina billiga trea och ville hyra ut i andra hand till oss från februari. Perfekt! Vi fick en lägenhet, och de slapp 11 000 i dubbla hyror. Men så kul ska vi inte ha det, de fick inte hyra ut. Däremot visade det sig att den där barnförturen, som de sagt till Mats att den inte existerade, visst fanns. Helt plötsligt hade vi en av fyra bästa köplatser i hela AFB! Trots det var jag ordentligt nervös de två dygnen vi stod i kön. Tänk om någon av de andra barnfamiljerna ville ha samma lägenhet? Tänk om de tänkte flytta in först i april, när uppsägningstiden för lägenheten gått ut, och tvingade våra bekanta att betala dubbla hyror under tiden?

Klockan tio i 12 på natten tvingade jag till mig en iPhone för att kolla om vi fortfarande var först i kön. Det var vi. Sju minuter i tolv också, och fyra minuter i. Och vid 12-slaget försvann den från listan helt, vilket betydde att vi måste fått den. På morgonen fick Mats meddelande om att han hade ett erbjudande om bostad.

Så nu har vi en liten, fin, billig trea på bottenplan, med liten uteplats åt både öster och väster! Stället har badkar (vilket var oerhört viktigt för oss), ordentlig förvaring och till och med en liten smal rabatt där jag kan odla. Jag dagdrömmer varje dag om hur vi ska möblera vår lägenhet, och jag kan knappt bärja mig!

Tänk att man kan vara så småborgerlig att man blir lycklig av bara tanken på samboliv och heminredning…

3 thoughts on “Vägen till lägenhet

  1. Elin skriver:

    Småborgerlighet är väl inget farligt, frågan är ju vad man gör för det mesta, eller varför man agerar som man gör🙂

  2. Rut skriver:

    Håller med Elin, att alltid försöka kontrastera mot normen gör en lika beroende av den som någon som okritiskt följer den. Tycker om din blogg förresten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s