En helg med päron och svärmor

Jag har haft en underbar helg! Mina föräldrar var och hälsade på, och det övergripande målet var att de och min älskling Mats’ mamma skulle lära känna varandra.

(Jag vet, vi gör allt i lite fel ordning. Vanligtvis flyttar man ihop, föräldrar träffar, kanske gifter man sig och sen blir det barn. Vi gör tvärt om: först barn, sen träffas våra föräldrar, sen flyttar vi ihop.)

Vi hängde hela helgen, först på den indiska restaurang vi alltid går till när mina föräldrar är i Lund. På fredagen promenerade vi i en sydvästskånsk skog (ja, de existerar, men de är så ovanliga att de även kallas för ”nationalpark”), och mycket tid spenderades i svärmors hus.

Vi fick för övrigt med oss halva Dalby Söderskog hem. Den sitter fortfarande fast på skorna…

Min pappa och svärmors hund blev de bästa vänner. Hunden Bella är en liten och lurvig, överentusiastisk sak, och hon märkte genast att det fanns mycken omvårdnad och kärlek att hämta hos min far. Han och smådjur tycker verkligen om varandra!

På lördagen drog jag med Mats och mina päron till Erikshjälpen i Åkarp. Vi har lyckats få en lägenhet från första februari, så nu slipper vi oroa oss över att bäbisen ska växa upp i två olika korridorrum en halvmil ifrån varandra.

Vi har inte råd att lägga ner enorma mängder pengar på inredning, och second hand är dessutom det miljövänligaste sättet att shoppa. För 391 spänn fick vi massor med fina köksgrejor. Och 300 spänn till, så fick vi en jättebra bokhylla där böcker, pärmar och alla våra brädspel kan förvaras utan att bli ett enormt blickfång. Det blev ett väldigt pusslande för att få med allt i mammas och pappas kombi, och jag kunde inte hjälpa till så mycket på grund av ryggont. Det slutade med att jag och mamma fick ta bussen hem, medan männen fick köra och bära. Känns sådär givetvis, att inte kunna bära sina egna saker, men det är faktiskt mitt välmående det handlar om.

Nu är jag tillbaka på min praktikplats, ett ställe som jag måste lämna om bara fem dagar. Det blir med mycket vemod i hjärtat! Jag trivs enormt som dagstidningsjournalist, och jag vill verkligen inte lämna det här stället. Men, att läget för journalister i Skåne är dåligt rår jag inte för. Jag kan bara ”hoppas” på att någon blir sjuk, och att jag hamnar i rekryterarens gunst. Större under har skett, om än inte särskilt ofta…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s