Oroa dig inte för arbetslöshet (det skadar barnet!)

Ibland undrar jag hur det är tänkt att jag ska överleva.

Jag vill ingenting hellre än att jobba, men det verkar vara en omöjlighet. Eller, det finns jobb, så länge man inte är intresserad av att få betalt för det också. Efter fem års studier och sju års ideellt engagemang i en mängd olika organisationer får jag inte ens så mycket som en kallelse till intervju. Jag gör precis allt jag kan. Alla ansökningar är individuellt anpassade efter just det jobbet. Det blir rätt mycket arbete kastat i sjön. Jobben söker jag när jag inte praktiserar heltid – om man räknar pendling är jag borta tio och en halv timmar om dygnet. Jag måste sova, jag måste träna, jag måste äta. Alltså tar jag den jobbsökningstiden från den minimala fritid och träning jag fortfarande har (men stressa inte, det skadar det ofödda barnet!).

Så varför söker jag ens jobb? Jo, för om jag blir arbetslös har jag inte rätt till a-kassa. Eftersom jag är sparsam och har en del kvar av praktiklön och CSN har jag inte rätt till socialbidrag. Det här samhället ser mer på bidragstagare som lata parasiter, men vad jag vet har jag inte ens rätt till att ”parasitera på samhället”. Och värre blir det om jag skulle bli sjukskriven tidigt i gravidtiteten. Vad jag vet är CSN inte sjukpenningsgrundande. Det är svårt att inte drabbas av panik i en sådan situation (men det får jag inte, för då är det mitt fel om barnet får ADHD!)

Varför vill jag inte använda upp mina sparpengar? Jo, i juni kommer jag bli föräldraledig. Den inkomst jag kommer få är noga uträknad till att ligga runt existensminimum, och det är min pojkväns CSN också. För att klara den tiden vore det bra att ha någon som helst buffert.

Men föräldrarna då? Jo, både jag och min pojkvän har goda förhållanden till föräldrarna. Men om vi står i beroendeställning till dem är risken stor att de goda förhållandena blir sämre. Och så har vi det här med stoltheten. Som sagt: jag är 23 år, har fem års utbildning i journalistik, miljö och hållbarhet. Jag talar tre språk flytande och har stor organisationsvana. Jag har hälsan och motivationen att arbeta. Jag borde kunna försörja mig själv, eller i nödfall få hjälp av samhällets skyddsnät.

Men så kul ska vi inte ha det! Om nio dagar är jag officiellt arbetslös (men jag ska inte oroa mig, för barnets skull!)

2 thoughts on “Oroa dig inte för arbetslöshet (det skadar barnet!)

  1. Elin skriver:

    Ah, tänker bara på Emil Jensens prat😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s